Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 —
1880. Det får väl även betraktas som en tillfällighet, att han
redan vid begynnelsen så att säga fördes rakt i famnen på
den världsdel, som han skulle komma att ägna så gott som
ett helt livs arbete och kärlek, trots att han sedan dess varit
jorden runt.
En dag frågade rektorn honom: "Har du lust att följa en
yngre gosse till Baku vid Kaspiska havet?"
Han behövde naturligtvis inte betänka sig ett ögonblick.
"Men du måste stanna där, tills gossen lärt sig hela tredje
klassens kurs, och du skall vara hans lärare i sju månader.
Vill du det?"
"Ja, gärna."
Och så reste tjugoåringen till Baku som informator hos
L. I. Nobel. Kanske hade rektorn hyst vissa farhågor, att
han inte skulle kunna hålla ut i den främmande
omgivningen. Men i så fall besannades de ingalunda. Sven Hedin
inte blott stannade den stipulerade tiden i Baku — hans
hunger efter fler upplevelser och mer kunskap om allt det
nya underbara, som vistelsen i Baku ställt honom ansikte
mot ansikte med men vars närmare bekantskap han ännu
inte fått göra, drev honom vidare. I stället för att återvända
hem med vad som för honom skulle ha varit blott till hälften
uträttat arbete, företog han på våren 1886 sin första
egentliga äventyrsfärd. Säkerligen vida mer utan plan och vida
mer blott för nöjets skull än de senare stora resorna, men
dock en resa, som lärde honom oändligt mycket —
framförallt att här väntade olösta uppgifter och att det var han,
som, kosta vad det ville, skulle lösa dem. Att det
emellertid inte var en lätt sak för honom att så gott som outrustad
taga sig fram i ett land, vars språk han inte var förtrogen
med och vars invånare betraktade inkräktaren med
öster-länningens misstänksamhet mot allt nytt, kan man utläsa ur
den skildring, han efter hemkomsten gav i boken Genom
Persien, Mesopotamien och Kaukasien. Denna bok, i vilken
för övrigt teckningarna äro minst lika givande som texten,
fäste genast såväl vetenskapens som lekmannaintressets
blickar på den unge äventyraren.
Efter hemkomsten tog Sven Hedin dessutom åter itu med
studierna — i vilket huvudämne behöver inte sägas — och
år 1888 avverkade han i Upsala filosofie kandidatexamen
Emellertid skulle det dröja en tid, innan han fick lov att
avsluta sin akademiska bana. Hans förmåga och denna
förmågas redan gjorda insatser hade nämligen som sagt
uppmärksammats litet varstans, och på våren 1890 anmodades
han att som en slags ciceron medfölja en beskickning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
