Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 82 —
Det var Oscar II och enskilda mecenater, som liksom förra
gången räckte honom en hjälpande hand.
Utrustad på ett helt annat sätt än vid föregående färder,
såväl för sannolika strapatser som för vetenskapliga
forskningar, anträdde Sven Hedin på hösten 1893 den beramade
upptäcktsresan. Först på våren 1897 var han hemma igen.
Sina erfarenheter, upplevelser och vetenskapliga
huvudresultat nedlade han bl. a. i de två volymerna En färd genom
Asien 1893—97, till vilka vi måste hänvisa den, som vill ta
närmare kännedom om allt det otroliga, som Hedin upplevt
och uträttat på tre och ett halvt års karavanirrfärders
sicksackformiga vägar i okända, outforskade trakter. Det är
likaledes ogörligt att här ens ge en föreställning om vilka
vedermödor en dylik route innebär ■— vad det innebär att
t. ex, nödgas breda ut filtar på snön, för att inte kirgisernas
hästar skulle sjunka ner; att i snöyra och bitande köld
bestiga och vetenskapligt undersöka och kartlägga toppar som
det nära 8,000 meter höga, av oerhörda ismassor täckta
Mus-tag-ata, "isbergens fader"; att under genomkorsandet av den
väldiga öknen Takla Makan och efter det att så gott som
hela karavanen dukat under av törst, släpa sig fram på
händer och fötter, endast i stånd att tillryggalägga några
hundra meter i timmen, innan han äntligen nådde
flodbädden. Och så vidare i oändlighet.
Men ju mer man får smaka, desto mer vill man ha ... För
en gångs skull äger detta ordstäv giltighet. Ty fastän Sven
Hedin smakat oändligt av äventyr, får han aldrig nog.
Kanske är det inte äventyret i och för sig, som driver honom till
ständigt nya färder. Kanske är det i stället kärlek till
vetenskapen och landet Asien. Eller kanske — och det är. väl det
troligaste — är det både det ena och det andra. Pius en
viss portion ärelystnad.
Allt nog. Efter att ha skördat otaliga, även utländska
utmärkelser för sina bragder stod Sven Hedin i juni år 1899
rustad för att ta i tu med vad han, trots allt, måst lämna
olöst efter sig där borta i Asiens inre. Själva
midsommardagen bröt han upp från Stockholm, och det hann bli
midsommar tre gånger om, innan han, den 27 juni 1902, återsåg
födelsestaden.
Även dessa tre år hade han ägnat Tibet. Att det skett
under lika stora strapatser som förra gången, behöver inte
påpekas. Det säger tillräckligt, om man erinrar om att av de
10,500 km., som tillryggalagts, hade 9,600 km. gått fram
över dittills outforskat område. Vad det vetenskapliga
utbytet beträffar, så får man en liten föreställning därom, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
