Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hindenburg.
En man har lagt ned hela sin ungdoms och mänskligt att
döma sin mannakrafts år i fosterlandets tjänst, fyllt sin
gärning som officer plikttroget och samvetsgrant som så många
andra utan att därmed höja sig över dessa andra i folkets
eller sina överordnades ögon, en man har efter välförrätta|t
värv dragit sig tillbaka eller tvingats vika för en yngre
kraft för att njuta sitt otium — och finner plötsligt, att
hans livs största uppgifter fortfarande ligga framför honom.
Han blir sitt lands räddare och nationalhjälte, härens högste
befälhavare under kejsaren och några år efter krigets slut
dennes efterträdare — som rikets president. Se där den
väg, det nyckfulla ödet utstakat åt den tyske
generalfältmarskalken och Tysklands nuvarande president Paul Ludvig
Hans Anton von Hindenburg und Beneckendorff.
Paul von Hindenburg är född i Posen den 2 oktober 1847
ooh tillhör en gammal preussisk adelssläkt. Som sin
fader och sina övriga förfäder ägnar sig även den unge Paul
åt militäryrket. Efter de första årens skolgång, varvid den
blivande generaifältmarskalken icke särskilt utmärker sig —
i synnerhet var matematiken en stötesten — kommer han
till kadettskolan. På våren 1866 får han sin
officersfullmakt vid tredje fotgardesregementet i Danzig. Han är då
aderton och ett halvt år gamimal ooh ställes omedelbart
inför den bistra verkligheten i kriget mot Österrike detta år.
Han vinner sin första utmärkelse och tilldelas röda
örnsordens fjärde klass med svärd för sin tapperhet.
Det dröjer icke länge, förrän vi åter finna honom i fält.
Det är under fransk-tyska kriget 1870—71, då han
tjänstgör först som bataljons- och sedan som regementsadjutant
och tar en ärorik del i slaget vid S:t Privat. Som en
egendomlig ödets lek kan nämnas, att den blivande presidenten
efter krigets slut är närvarande vid kejsarproklamationen i
Versailles den 18 jan. 1871, då konung Wilhelm I av
Preussen utropas till ärftlig tysk kejsare. Femtio år senare
efterträder han själv den ärftlige tyske kejsaren som rikets
ledare.
Efter fransk-tyska krigets slut går Hindenburg snabbt
genom graderna och tjänstgör bl. a. vid stora
generalstaben i Berlin, som lärare i taktik vid krigsakademien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
