Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerlöf, Selma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
tryck av Carlyle. Detta förringar dock ingalunda värdet av
hennes prestation, ty tillägnandet är alis icke mekaniskt
eller ytligt utan har skett på ett så personligt och
självständigt sätt, att Gösta Berlings saga synes oss som det
kanske mest svenska av alla svenska epos.
Hennes nästa bok, novellsamlingen Osynliga länkar
(1894), visade konstnärlig mognad och klarare
formbehandling och innehåller vid sidan om en del svagare saker även
sådana mästerstycken som berättelsen om Ruster och
idyllen Dunungen, som vunnit många varma anhängare åt sin
författarinna.
År 1895 lämnade Selma Lagerlöf definitivt skoltjänsten
och företog en resa till Italien. Efter sin hemkomst skrev
hon sitt nästa stora arbete, Antikrists mirakler (1897). Här
är det den moderna arbetarrörelsen på Sicilien, som
skildras. Antikrist, den falske Kristus, som skulle komma, det
är socialismen. Men fastän författarinnan är principiell
motståndare till rörelsen ifråga, kan hon dock icke
underlåta att ge sitt erkännande åt dess goda sidor. Redan här
utbildas den typiska legendstil, som senare skulle komma
att helt behärska Kristuslegender (1904) och delvis även
Jerusalem. Den katolska fromheten är så intimt uppfattad,
att boken blivit mycket läst och uppskattad även i
katolska länder.
I Drottningar i Kungahälla (1899) vänder sig
författarinnan i en rad noveller till den svenska historien. En sådan
berättelse som Gudsfreden ger t. ex. en ytterst målande bild
av den svenska allmogens liv.
Författarinnan känner sig tydligen tilltalad av genren och
håller sig även i sitt följande stora verk Jerusalem
(1901—02) inom samma område. Boken, som i
konstnärligt avseende av många sättes främst bland författarinnans
alla arbeten, utgör en skildring av den stora sekteriska
väckelserörelsen i Dalarna vid mitten av 1800-talet, som
förmådde en del av bönderna att utvandra till Jerusalem.
Andra delen handlar om deras liv i det heliga landet men
måste betecknas som avsevärt svagare än första delen. Där
är det framför allt teckningen av den gamla släkten
Ingmarssönerna, som bär upp det hela och som kanske
betecknar kulmen av Selma Lagerlöfs diktarbana. Fredrik Böök
har på ett utmärkt sätt karakteriserat detta parti av det
stora eposet. Jag tillåter mig att citera:
"I Jerusalem", säger han, "har hon skildrat bondelivet
med hjälp av fornaldarsagans episka teknik.
Ingmarssönerna äro bondehövdingarna, som ett årtusende tidigare
skulle ha styrt sin bygd som fylkeskonungar; hos dem bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
