Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Larsson.
Carl Larsson nådde aldrig sin något yngre landsman
Zoms världsrykte. Det är givetvis lätt att säga, att det
berodde därpå, att hain inte ägde Zorns geni. Men den
förklaringen är billig. För det första därför att alla
värderingar av geni, anlag och dylikt måste bli högst relativa och
helt enkelt omöjliga att genomföra. För det andra därför
att en dylik förklaring inte säger hela sanningen.
Att Zorns rykte och tavlor gått ut över en hel värld,
medan Carl Larssons huvudsakligen fått nöja sig med Norden,
är utan tvivel till stor del beroende på de båda
konstnärernas helt olika inställning till såväl konsten som livet.
Zorn är visserligen ingen effektsökare, långt därifrån,
men det är inte utan, att hans konst, som fråssar i naket,
underbart blodful.lt naket, i varma färger och i en realism,
som är osminkat, i ögonblicket fångat liv — det är inte
utan, att denna hans konst i stor utsträckning, även om
oavsiktligt, vädjar till det sensuella, raffinerade och kanske
rentav en smula dekadenta.
Carl Larssons konst däremot har ingenting av allt detta,
Utan att på något sätt vara kall — den är ju tvärtom solen
själv — har den ingenting i egentlig mening sensuellt och
allra minst dekadent i sin, trots ali stilisering, ofrånkomliga
realism. Jämför man t. ex. hans nakna kvinnofigurer med
vilken som helst av Zorns nakna modeller, förstår man, att
de båda konstnärerna voro av helt olika läggning. Och
man förstår, att den enes allmänmänskliga varma realism
måste erövra världen, medan den andres oftast sommarlätta,
luftigt lekande linjer äro och förbli utpräglat nordiska.
Man har svårt att föreställa sig, att Carl Larsson är
stadsbarn. Man skulle helst vilja tro, att han sett dagen
någonstans däruppe "mellan de vita stammarna" i Dalom,
som han målat så ofta och kärleksfullt. Men så är det, som
antytt inte. Carl Larsson föddes nämligen den 28 maj 1855
i en av Stockholms allra äldsta delar, den krokiga
Prästgatan i Staden mellan broarna. Han var således, som han
själv sagt, ett grändernas barn.
Fadern var spannmålsbärare men av bondesläkt, och
morfadern hade varit målare — däri har man sett förklaringen
till Carl Larssons respektive anlag, jordälskarens och
konstnärens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
