Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
genom tiderna. Men sin största insats inom
monumental-imåleriet skulle han dock komma att göra al fresco. Och
först och främst genom de i Nationalmusei nedre trapphus
år 1896 utförda sex härliga freskerna, vilka som bekant
föreställa sex belysande situationsbilder ur den svenska konstens
historia och äro något enastående i Sverige och av utlandet
sällan överträffade — men vilka naturligtvis inte kunde
godkännas av museinämnden!
Andra fresker, som Carl Larssons jätteflit och icke mindre
fantasi skapat, äro Skolungdomens korum på
Ladugårdsgärdet (i Norra latinläroverket i Stockholm år 1901) och Ute
blåser sommarvind (i Göteborgs latinläroverk 1903).
Dessutom har han, som bekant, prytt Operans och Dramatiska
teaterns foajéer imed stora takmålningar och fyllt de tvenne
väggfälten i Nationalmusei övre trapphus med de båda
sinsemellan så olika och i motsats till målningarna i nedre
trapphuset i olja utförda historiska scenerna Gustav Vasas
intåg i Stockholm midsommarafton 1523, som fullbordades
1907—1908, och Midvinter blot, som han själv aldrig hann
slutföra och om vilken så mycken strid stått och alltjämt står.
Vi ha nu i mycket stora drag upplinjerat ramen kring
Carl Larssons liv, utveckling och konstnärliga produktion.
Men också endast ramen. Och inte ens raimen är tillfyllest:
mycket faller, trots allt, utanom. Men så är ju också Carl
Larssons verk alltför omfattande för att kunna pressas in i
en ram på några sidor. Ty Carl Larsson hade, som förut
upprepade gånger nämnts, en arbetsförmåga, som inte är
allom given.
Och dock! Trots allt det arbete, som finnes nedlagt i
detta verk — var spåras ansträngningen? Och var något
annat än arbetsglädje? Det är festivitas över varje
penseldrag, lek i varje linje och den för Carl Larsson säregna
"lyftningen" över det hela — en lyftning, som för verket
upp på ett plan, där arbetet icke röjes, blott mästaren och
mästarens glädje.
"Carl Larsson är ett kapital för Sverige, det går kraft
ut av honom", säger Laurin på ett ställe. En annan,
Nordensvan, har kallat ihonom "en högtidsdag till människa".
Detta säger mycket. Men inte allt. Ty Carl Larsson var
och är och förblir — Carl Larsson.
E. N—k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
