Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London, Jack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —
till mera värdigt arbete. Han föraktade nämligen trots allt
dessa dollars.
Å andra sidan får man inte glömma, att jack London
var ett geni och en andens guldgrävare i nästan allt, han
företog sig. Och belöningen kunde helt enkelt inte utebli.
Inte så att han en dag vaknade och fann sig ryktbar. Han
lyckades så småningom, men han lyckades. Honoraren
ökades, samtidigt som antalet refuseringar minskades,
novellerna började utkomma i bokform, och böckernas originalitet
väckte uppmärksamhet.
Men dessförinnan hade han begått sitt livs kanske mest
överilade handling — han hade gift sig. På
söndagsmorgonen, berättar han i ett brev, hade han inte den ringaste
tanke ditåt, men på kvällen var beslutet fattat och
underhandlingarna öppnade — ungefär som om det gällt en
guld-grävareutrustning i flygande fläng — och innan veckans
slut var han gift. Med en viss Elisabeth Maddern. Utan
ett spår kärlek.
Naturligtvis var det högsta grad av oförstånd, men för
Jack London- då var det högsta grad av förstånd. Dels ville
han ytterligare stärka sin självvalda disciplin, dels hade han
ända sedan gossåren drömt om att bli familjefar. Förresten
är Jack Londons förhållande till kvinnan ett kapitel för sig.
Det var inte mer än naturligt, att alla kvinnor skulle falla
till föga för en sådan man som han — skön som en gud
och snillrik som en gud och med denna halvt oreflekterade
förmåga att stråla ut sin betvingande mannakraft över alla,
som kommo i beröring med honom. Också var det en lång
rad kvinnogestalter, som vandrat genom hans liv,
efterlämnande mer eller mindre djupa spår. Omärkligast har väl
det lätta gardet, med "Ostronpiraternas drottning" i spetsen,
dansat fram. Mera sällsamma voro väl för honom gestalter
sådana som de demoniska Freda Moloof och Luzille, den
eteriska "the Lily Maid", den blodfulla och
intelligenssprud-lande ryska judinnan Anna Strunsky för att nu inte tala om
ett och annat arkadiskt svärmeri. Men trots att kvinnor
älskade honom och dogo av kärlek till honom, och trots sin
innerst inne kärleksfulla och kärlekstörstande natur var han
städse på sin vakt mot såväl kvinnorna som naturen — tills
han slutligen erkände sig besegrad av Charmian.
Som sagts. Giftermålet var och förblev ett missgrepp.
Trots hans vällovliga ansträngningar och trots hans känslor
för barnen och trots allt glatt sällskapsliv i hemmet och
trots den outtröttlighet, varmed han fortsatte att skriva
samman dollars. Ej heller kunde han i längden inbilla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
