Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London, Jack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
ett utlopp för något, som dittills fått ligga outvecklat och
fördämt — kärleksådern, som, alla tillvitelser om brutalitet
och okänslighet till trots, var och förblev Jack Londons
innersta. Och först och främst: i henne fann han vila. Det
vill säga ali den vila, hans ständigt framåtblickande,
plan-fyllda sinne kunde finna här i livet.
Det var lyckliga år, som följde. År, fyllda av kärlek och
arbete och naturligtvis nya upplevelser av alla slag, varav
tusendedelen skulle varit nog för att göra en vanlig
människa nöjd och stolt. Men Jack London och hans
"kamrat-kvinna" voro inga vanliga människor. De tycktes aldrig få
nog, varken av varandra eller av arbete eller av upplevelser
— vare sig de sutto i lugn och ro hemma på ranchen i
So-nonadalen ("Måndalen") eller flackade landet runt på
socialistiska föredragsturnéer eller jagade efter äventyr på
världshaven. Och sida efter sida maskinskrev hon Varghunden,
Månansiktet, Kärlek till livet, Före Adam, Järnhälen,
Vagabondliv, Martin Edén, Kungen av Klondyke, alla
berättelserna från Söderhavet, Måndalen och allt annat,
som gått och ännu går ut över världen på alla tungomål
och till människor av alla raser och alla klasser och som
gjort honom till vad han var — "en pennans Napoleon".
I tio år varade lyckan. Naturligtvis var den ej obruten.
Enda barnet dog strax då det föddes, sjukdomar undergrävde
hans hälsa, skandalskriverier och avundsjukt förtal förföljde
honom, brand och förluster på farmen och naturligtvis först
och sist penningtrassel — hans goda hjärta delade ut
dollars med en frikostighet, som krävde millioner — allt detta
och mycket annat bidrog till att fördystra hans syn på livet
under de senaste åren. Han svek aldrig sin sociala idé,
revolutionen, men han ansåg, att de andra svikit den, och
därför begärde han sitt utträde ur partiet, det parti, han
ägnat så mycken glödande entusiasm och outtröttlig energi.
Och världskriget, som bröt ned så många värden och
blottade så mycket fult, det bröt också ned Jack Londons tro på
människorna och kulturen, samtidigt som en svår gastrisk
uræmi bröt ned hans hälsa. Men något som aldrig bröts
ner, var hans väldiga ande. De sista månaderna av sitt liv
lade han ner allt det intelligenta arbete, den var mäktig,
dels på mönsterranchen, vilken verkligen också blev något
enastående, dels på en nyorientering i filosofi och
författarskap i riktning mot något, han förut rent instinktivt tillämpat:
den moderna psykoanalysen. Och något, som aldrig heller
bröts ner, var hans kärlek till Charmian. Men kärleken och
arbetet förmådde endast uppskjuta det oundvikliga, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
