Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milles, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
Här passade han bättre. Men hans ambition och
konstsinne läto honom inte slå sig till ro med bara verkstaden. På
kvällarna gick han på Tekniska skolan och studerade [-moe]-] {+mo-
e]+} el ler in g, träsnideri m. m., och då han sedan lämnade
verkstaden för en plats vid Åtvidabergs stora snickerifabrik,
skaffade han sig allt fortfarande tillfälle till fortsatt
kontakt med Tekniska skolans undervisning. Ty hela tiden
närde han brinnande konstnärsdrömmar, vilka hans
medfödda och av barndomens motigheter antagligen ytterligare
uppammade blyghet dock var ängsligt mån om att dölja.
Emellertid såg det ett slag ut, som om ödet bestämt
honom för en helt annan bana. En vän till hans far tog sig
an honom och skaffade honom en anställning i Santiago i
Chile — som sjukgymnast! Och Carl Milles, som alltsedan
barndomen längtat ut i världen — bl a. hade han en gång
sökt ta hyra som sjöman — hade accepterat. Men det blev
ingenting av med den färden. Som vanligt här i livet var
clet en bagatell, som gav framtidsvägen en annan riktning.
Av Svenska Slöjdföreningen tillerkändes han nämligen ett
stipendium på 200 kr. Det var ju inte så värst mycket men
i alla fall tillräckligt för att den unge Milles skulle besluta
sig för ett uppehåll i Paris, alla svenska konstnärsdrömmars
mål. Och till Paris for han år 1897. Och i Paris blev han.
Men på 200 kronor kom han inte långt. Allra minst i
Paris. Det gällde därför att kunna leva på det
minsta möjliga och samtidigt arbeta det mesta möjliga. Och
Milles kunde verkligen bådadera.
Han fick anställning på en möbelsnickeriverkstad, men
hans konstnärsdrift drev honom fortfarande över blott
yrkets gränser. Denna konstnärsdrift hade för övrigt
ytterligare stärkts genom upplevelsen av allt det nya,
överväldigande, som mötte honom på Paris’ utställningar och
museer, vilka senare i honom hade en ovanligt flitig besökare.
Om kvällarna bedrev han studier på Calarossis elevtaljé,
men snart föddes hos honom begäret att försöka på egen
hand. I ett litet växthus, som han förhyrt, inrättade han en
primitiv ateljé, och här strävade han morgnar och kvällar och
nätter med att söka få bukt med modelleringskonstens
svårlärda hemligheter, alltunder det han på dagarna förtjänade
sitt uppehälle genom arbete åt andra. Och allt detta under
största försakelser och på en kost, som var rena svälten!
"Han hade ofta blott 10 centimer om dagen att leva på",
säger Laurin, som hört det av Milles själv, "men fick då
överblivna brödbitar av en hygglig kafévärd samt stekte en
liten fläskbit i ett chokladburkslock, uppsatt på en av
konstnären sirligt formad ståltrådsställning över petroleumköket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
