Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mussolini, Benito
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
rninariet i Forlimpopoli. Men även här hade hans
individualistiska skaplynne svårt att inpassa sig i de allmänna,
trånga formerna. Emellertid arbetade han träget och
målmedvetet på sin bildning för att sedan kunna bryta sig den
väg, han redan nu utstakat för sig — den socialistiske
banerförarens väg. Utexaminerad fick han ett kortvarigt
lärareförordnande i en liten by i trakten av Reggio, men då
han sedan åter stod med tomma händer, tog han
bokstavligen sin Matts ur skolan och utvandrade — utan något
bestämt mål men fylld av energi och självrealiseringsbegär.
Och hans "själv", det var just hans idé, den socialistiska
idén.
Han hamnade först i Lausanne och började arbeta som
hantlangare. Men som han därjämte icke blott studerade
utan även agiterade för sin idé, blev följden utvisning. Och
lika illa gick det i Genève och Marseille. Han måste
återvända till Italien.
Efter fullgjord värnplikt försökte han än en gång sin
lycka utom Italiens gränser. Denna gång som
underredaktör vid tidningen II Populo i Trento. Och denna gång var
det ett oförsiktigt, hänfört utbrott i tidningen — ett
försvar för Italiens sak — som blev orsaken till att han
utvisades även ur Österrike.
För honom fanns nu bara ett att göra: att gå rakt på
sak och pröva om hans landsmän och trosbröder voro
mogna för idéns realiserande. Att han själv var det, det kände
han. Och så startade han veckotidskriften "Klasskamp en".
Den fylldes så gott som helt och hållet av honom själv
och därför naturligtvis av en i glödande, impulsiv stil
hållen, mot allt och alla utom idén skarpt polemisk agitation.
Det var inte fråga om någon som helst kompromiss. Allt
eller intet! Idén oavprutad. Handling i stället för prat
och geschäft. leke blott materiell vinning åt de
betryckta utan även, och kanske i synnerhet, andlig
uppryckning. Lösen var: "Före alfabetet brödet! Men efter brödet
alfabetet!"
En så oresonligt idealistisk profet, som till på köpet utan
försyn ger sig till att tukta det egna partiet, måste
givetvis bli ganska isolerad. Och Mussolini var onekligen också
i viss mån isolerad, liksom han alltid förblivit. Men bakom
sin oförskräckta förkunnelse kunde han ställa hela sin
karaktär, vid vilken intet svek, intet angripbart lådde. Och
fler och fler hejdade sig för att lyssna till denne underligt
betvingande, hypnotiserande profet, vars korthuggna satser
slungades ut åt alla håll, ömsom som smattrande
trumvirvlar, ömsom som kärnfyllda aforismer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
