Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mussolini, Benito
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
så sitt löftesrika utsäde, varhelst de kommo åt. Sådden
växte upp och spred sig medelst rotrevor vida omkring.
Och som få folk äro så litet lämpade för realiserande av
bolschevistiska utopier som just italienarna, kunde
resultatet endast bli ett: en allmän förintande upplösning på snart
sagt alla områden. Parlamentet stod maktlöst, och snart
fick ytterlighetspartiet majoritet även där. Det var Sovjet,
som stod bakom och drev på, och principerna voro
desamma som till en början i Ryssland — anti krig, anti
ickekroppsarbetare och anti alla nationella värden. Men den
ryska bolschevismen ägde, vad den italienska saknade: en
ledare, en Lenin att sätta plan i planlösheten och skapa av
kaos och intet. Därför var och förblev den kommunistiska
resningen i Italien en kaosartad terror, vars allt mer
påtagliga hjälplöshet tog sig lika löjliga och ovärdiga som
omotiverade uttryck — t. ex. hedrandet av fanflyktingar och
förrädare och förföljelser mot poveretti (krigsinvaliderna),
tillgripande av storstrejk för bagateller och våldsdåd för
ännu mindre. Och gentemot ali denna oreda stodo
motståndarna lika hjälplösa som förorsakarna själva — ända tills en
ny motståndare uppträdde och mot den allmänna
hjälplösheten ställde såväl en målmedveten järnvilja som en
genomförbar, enande idé.
Det var fascismen. Eller rättare sagt Mussolini.
Även för Mussolini hade kriget och ännu mer krigets
utgång varit en svår prövning. Men i olikhet med sina
landsmän var han starkare än prövningen. Han kunde gå
genom den obruten. Och än mer: den blev för honom en
skärseld, som avklädde honom mycket, som han släpat med
sig, så som man släpar med sig allmängods, och lät honom
komma på det klara med sig själv och vad han hade att
göra för Italiens räddning och pånyttfödelse. Han kände
och erkände sin omvändelse — icke från allt i den
socialistiska idén men i varje fall från partiets kampmedel.
Han hade sett, vartill dessa kampmedel lett. Och han
handlade därefter. leke endast mot ytterlighetspartiet utan mot
och över alla partier, som för partidogmers skull
åsidosatte tanken på nationens bästa.
Våren 1919 bildade han sina första Fasci italiani di
com-battimento — den första i Milano. Namnet var hämtat ur
den romerska traditionen — de gamla romerska
liktorer-nas spökknippen, fasces — och dess symbolik var lika tydlig
som mystiskt skrämmande och enande. Ur den romerska
traditionen hämtade den i svarta skjortor uniformerade
fascisthären även sin organisationsplan i övrigt. Men det
blev Mussolinis anda och vilja, som genomsyrade och eldade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
