Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poincaré, Raymond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 160 —
terna. Clemenceau var under dessa sista krigsår i realiteten
Frankrikes diktator, och Poincarés roll blev hädanefter allt
mindre framträdande, även om han med sina maktresurser
sökte stödja konseljpresidenten.
När hans mandattid utgick år 1920 avböjde Poincaré ett
återval samt återtog sin plats i senaten. Han återtog även
sin verksamhet på det utrikespolitiska området och tillhörde
de skarpaste motståndarna till en samförståndsfred med
Tyskland och lämnade ordförandeposten i
skadeståndskommittén, emedan han fann, att dess medlemmar voro benägna
för att bevilja fienden alltför lindriga villkor.
I tal och skrift inpräntade han de närmaste åren
nödvändigheten av att Frankrike aldrig släppte sin tyske fiende
ur ögonen ett ögonblick, att det gällde att minska detta
lands makt på alla möjliga sätt, att Frankrike ständigt måste
vara berett på att revanschkrig måste utbryta och att det
gällde att vid ett sådant ha skaffat sig så förmånliga
positioner som möjligt. Denna kritik vållade Briands fall i
början av år 1921, och Poincaré blev hans efterträdare och
sin egen utrikesminister. I denna egenskap omsatte han
sina tidigare predikade åsikter och kom av denna
anledning i konflikt med bland annat England. Så kom i
början av år 1923 Ruhrockupationen, genom vilken Poincaré
avsåg att bemäktiga sig en så kallad produktiv pant som
säkerhet för Tysklands fullgörande av de åtagna
förpliktelserna, en förpantning, som dock icke visade sig giva
det väntade utbytet och vållade Frankrike stora
utrikespolitiska svårigheter.
För Poincaré liksom för så många andra fransmän stod
det denna tid klart, att landet måste till varje pris försäkra
sig om, att Tyskland ej i en snar framtid skulle vara
färdigt att åter träda fram på krigsarenan. Man tvivlade icke
på att revanschtanken behärskade den germanska världen
men man tvivlade på de egna möjligheterna att än en gång
kunna slå tillbaka ett angrepp. Detta icke minst på grund
av det förtvivlade finansiella läget, de oerhörda
skulderna samt tillståndet i de krigshärjande provinserna, där
ofantliga summor måste nedläggas. Detta var även en av
de främsta anledningarna till att Poincaré ansåg det
nödvändigt att driva en agressiv utrikespolitik och att från
Tyskland så snart som möjligt frampressa den medgivna
krigsskadeersättningen.
Då detta icke lyckades i önskvärd utsträckning, inträdde
en långvarig valutakris, lånemarknaden var nästan stängd
och det blev nödvändigt att vidtaga kraftiga besparingar
i budgeten samtidigt som skattebördan ökades avsevärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
