Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rothschild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde ej ens "rike Rothschild" köpa sig fri från. Den 19
september 1812 dog den gamle Meyer Anselm i en ålder av 69
år. Sålunda fick han ej uppleva sin hätskaste fiendes,
Napoleons fall, och ej heller sin avhållne kurfurstes
återuppsättande på tronen. Sin princip, att ingen utomstående
skulle få ana vad som dolde sig bakom organisationen,
förblev han trogen in i det sista, i det han kort före sin död
sålde rörelsen till sönerna — döttrarna förbigingos helt och
hållet — för den löjligt ringa summan av 190,000 gulden.
Rothschildarna förstodo konsten att nästla sig in hos alla.
De flesta kungahus — regerande som störtade — voro
beroende av dem; ministrar och generaler gjorde allt vad de
begärde, mutade som de blevo med guld, silver eller ädla
stenar. Men de sluga bröderna förstodo betydelsen av att
ha vänner även bland andra samhällsklasser. Att ha t. ex.
en skutskeppare till förtrogen, betydde för dem ej så litet,
då det gällde att snabbt befordra en kurir eller att före alla
andra få färska underrättelser.
Den äldste av sönerna, Anselm Meyer, övertog
frankfurterhuset. Österrike var vid denna tid i stort behov av
penninghjälp, något som Rothschildarna snart fingo klart för
sig. Furst Clemens Metternich, österrikisk minister,
snärjdes snart av Salomon Meyer, den andre i ordningen av
bröderna. Mot enorma summor förmåddes Metternich att hos
österrikiske kejsaren utverka, att Rothschildarna blevo
adlade. Från början nöjde de sig med ett "von" framför
namnet, för att år 1822, då de på mycket fördelaktiga
villkor kunde erbjuda Österrike ett lån på 30 millioner gulden,
upphöjas till grevar och friherrar. Rothschildarna förstodo
att de, för att få ett fastare grepp om finansväsendet, måste
offra penningar för att köpa ordnar och anordna
galamiddagar och dylikt. För att få vara med om exklusiva fester
och mottagningar erbjödo de sig t. o. m. ofta att själva
bestrida omkostnaderna.
De tillförlitligaste och snabbaste kurirer som vid denna
tid kunde anskaffas — brevduvorna — upprätthöllo nu
förbindelsen mellan Nathan i London och James, som
fortfarande skötte firmans, Meyer Anselm von Rothschild und
Söhne, affärer i Paris. Denne sistnämnde jobbade framför
allt i järnvägsaktier.
Italien undgick ej att dela de övriga nationernas öde.
Den rothschildska spindeln spann vidare på sitt nät, och
hade snart det italienska finansväsendet snärjt i sina
maskor. Här var det Meyer Karl friherre von Rothschild, den
yngste brodern, som utfört arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
