Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shaw, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 —
Bernhard Shaws omvärdering av det av samtiden
uppskattade höll sig dock icke inom de socialpolitiska
gränserna; i mitten på åttiotalet lyckades han vinna en fast
ställning som kritiker och medarbetare fram till sekelskiftet
i ett flertal tidskrifter, där han behandlade musik och konst,
teater och litteratur, inom alla områden beredd att störta
de gamla husgudarna och bereda väg för nya.
Inom dramat hyllade han Ibsens problemkonst och har
mera än kanske någon annan bidragit till dess
popularisering i England; inom musiken bröt han en lans för
Wagner. Paradoxen och satiren bli hans mest gouterade
litterära form och trots ali intellektualism är ali hans kritik
ytterligt subjektiv, ett förhållande, som ytterligare
understrykes i det dramatiska författarskap, varåt han började
ägna sig på nittiotalet och som skulle grunda hans
världsrykte.
Början var dock föga lovande. Den unge, socialistiskt
betonade kritikern, vars andliga lärofäder bland andra voro
den skarpsynte Samuel Butler och den problemställande
Ibsen, skrev under nittiotalets början sina tre "obehagliga
stycken", Änklingarnas hus, Kurtisören samt Mrs Warrens
yrke, men framgången för dessa respektlösa satiriska
angrepp på samhällslögnerna blev minimal och ingalunda
uppmuntrande. Man var ännu icke mogen för att inom
litteraturen behandla sådana ämnen som konflikten mellan en
ung, universitetsbildad kvinna och dennas moder, till
yrket bordellvärdinna, som fallet är i Mrs Warrens yrke.
Naturalismen föreföll samtiden alldeles för frän,
problemställningarna minst sagt taktlösa och samhällskritiken var
för ultraradikal. Och föga bättre gick det med de fyra
"behagliga stycken", som han kort därefter utgav och där
han bland annat i Hjältar går till angrepp på den
romantiska uppfattningen av kriget och i nästan farsartad form
rycker undan de förskönande slöjorna från krigarens liv.
Men i dessa "behagliga stycken" voro dock angreppen
betydligt mildare än i hans tidigare verk, samtidigt som han
i viss mån närmar sig den gamla komediens effekter, och
detta skapade en viss om än långsamt vunnen popularitet,
som kunde anses betryggad ungefär vid sekelskiftet.
De närmaste åren voro en framgångens tid för Bernhard
Shaw. Slag i slag följde en rad av dramer, där han
gisslade samtidens hyckleri inom både det enskilda och
offentliga livet, belyser förhållandet könen emellan i Mannen och
hans överman, 1903, där mannen-villebrådet skildras i starka
färger. Frälsningsarmén står i förgrunden i Major
Barbara, i en annan pjäs behandlar han den irländska frågan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
