Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindberg, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 180 —
Inferno skrevs i Lund år 1897 på franska och översattes
till svenska av Strindbergs vän Eugen Fahlstedt.
Vid denna tid började Strindberg åter upptaga sin
dramatiska diktning. 1898 skrev han Till Damaskus, vari han
skildrar den onda viljan, förbrytelsen och de dåliga
handlingarnas följder, de gnagande samvetskvalen. Detta verk,
som utkom i två delar, följdes senare av en tredje
Drömspelet. Grundtanken i dessa är, att brottet icke kräver
samhällets straff, ty skuldkänslan och samvetskvalen äro i sig
själva ett tillräckligt straff. År 1899 utkom Vid högre rätt,
två dramer (Advent och Brott och Brott), i vilka samma
grundstämning framträder som i de bägge sistnämnda. I
konstnärligt hänseende står Brott och Brott i jämnhöjd
med om icke högre än något annat Strindberg skrivit.
Samma år utkommo vidare Folkungasagan, Gustav Vasa och
Erik XIV. I dessa är den historiska handlingen och
personerna som vanligt fullkomligt godtyckligt behandlade, det
är sitt eget oroliga lynne som Strindberg giver åt
personligheterna.
I slutet av år 1900 lärde Strindberg känna den kvinna,
som skulle bliva hans tredje hustru. Det var den
norskfödda skådespelerskan Harriet Bosse. Då Till Damaskus
det året i november skulle uppföras på Dramatiska Teatern,
valde Strindberg henne till att framställa Damens roll.
Under Strindbergs ledning instuderade hon rollen, och så
småningom uppstod mellan dem en allt varmare känsla, och i
maj 1901 vigdes de, efter det att Strindberg erhållit
skilsmässa från sin förra hustru. Händelserna vid detta
tillfälle visa oss vilken fantasimänniska Strindberg var. Då
det mötte svårigheter att bliva skild från den andra hustrun,
ville han, trots lagens förbud, taga sig sin nya. Detta skulle
gå till så, att de utanför Gustav Adolfs kyrka, i vittnens
närvaro, skulle lova varandra tro inför Gud. Han tänkte
därefter uppspika på kyrkodörren en handling till vigselns
bekräftande.
Mot slutet av sitt liv återgick Strindberg till sin
forna demokratiska uppfattning. In i det sista skrev han starkt
polemiska artiklar i politiska frågor, i synnerhet hyste han
motvilja mot Sven Hedin. Sina skrifter mot honom
sammanfattade Strindberg i en skrift, som han kallade Tsarens
kurir eller Sågfilarens hemligheter. Tsarens kurir var Sven
Hedin.
På våren 1912 blev Strindberg sjuk, och det onda tilltog.
Sjukdomen var kräfta, och ingenting fanns att göra. Han
blev underkastad operation, men det hjälpte inte, kraftlös-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
