- Project Runeberg -  Stora, rika, berömda /
183

(1930) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolstoj, Leo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 183 —

drog han till Sevastopol, där han deltog i försvaret av de
farligaste platserna, den ryktbara fjärde bastionen. Han
utmärkte sig för sin tapperhet och blev också
rekommenderad till erhållandet av S:t Georgs-korset. Att han inte fick
det, berodde på att han ådrog sig tsarens misshag genom
sina fritt ironiserande soldatsånger, vari han inte skonade
någon. Han tog emellertid även denna gång hämnd på livet
inom litteraturens område, och hans mästerliga Skildringar
av Sevastopols belägring (1855—56) förde honom snart till
världsrykte.

Efter kriget bosatte han sig i Petersburg, där han deltog
i sällskapslivet och blev firad som berömd författare och
tapper soldat. Han kände sig dock icke nöjd med detta liv
utan slet sig än en gång loss och for utomlands. Han
besökte både Tyskland och Frankrike och England och studerade
där i synnerhet skolväsendet och den allmänna
folkupp-fostringens metoder. Han återvände sedan hem, och då
livegenskapen år 1861 upphävdes, slog han sig åter ned på
sitt gods, där han försökte hjälpa de befriade bönderna att
inrätta sitt nya liv. Han blev än en gång besviken, men nu
icke så mycket på böndernas uppträdande som på sin £gen
oförmåga att göra dem verkligt lyckliga. De idéer, han
tillägnat sig under sin utomlandsresa, mognade så småningom,
och han kom till den uppfattningen, att ali s. k. högre kultur
vore idel förkonstling och onatur. Bönderna leva lyckligast
i sitt naturtillstånd, och ali annan uppfostran än den rent
religiösa vore av ondo. Folket behöver inte lägga sig till med
en kultur, som bara gör det olyckligare. Till och med
läskunnigheten ansåg han vara skadlig för den stora massan.

Vid denna tid (1862) förlovade han sig med den
aderton-åriga Sofia Andrejevna Bjehrs, med vilken han kort tid
därefter gifte sig och sedan i tjugo års tid levde ett lyckligt
familjeliv. Han blev nu framför allt bonde. Han röjde och
plöjde, idkade trädgårdsskötsel, drev biavel, brände
brännvin och planterade skog precis som vilken rysk godsägare
som helst. Denna tid, från hans trettiofjärde till hans
femtionde år, voro utan tvivel de lyckligaste i hans liv. Han fick
härunder också tid att skriva sina båda världsberömda
romaner Krig och fred (1865—69) och Anna Karenina (1875
—77). Den förra är en rysk samhällsskildring från åren
1805—12, från Napoleons seger vid Austerlitz till hans
fördrivande ur Ryssland. Det rent historiska i denna väldiga
roman har ofta utsatts för kritik, ävensom de filosofiska
reflexioner, som här och var inströtts, men skildringarna
från de blodiga striderna och målningen av tillståndet i de
högre samhällsklasserna äro höjda över ali kritik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:22:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storik/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free