- Project Runeberg -  Twenne ryktbara Swenske Stortjufwars Lefnad och Död, jemte Carl Lindegrens Sång Till den Italienske Betjenten som gick till döden. /
6

(1830) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Twenne Stortjufwars Historie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockmans i högsta måtto onda böjelser och förderfwade
begär, synas de likwäl skola hafwa warit
tillräcklige att späka och tämja dess obändiga och
hårdnackade sinnelag; men saken förhöll sig helt
annorlunda; ty 1687 måste han, för sin stora
oregerlighet, som orden i domen lyda, flyttas från
Tukthuset och föras till Marstrand. Här
skaffade han sig, efter några års förlopp, åter
lägenhet att komma lös, då han begaf sig till
Tyskland, Nederländerne och andra orter, der han,
efter egen berättelse, skall warit i Krigstjenst, och
förmodligen ej mindre då, än förut, i sin
lefnadsart framhärdat. Sedan han på detta sätt
tillbragt några år, infann han sig åter i Riket,
och l696 dömdes han också för tjufnad, att
mista lifwet: denna gång kom äfwen pardon
emellan, och han afstraffades med Nio Gatulopp, samt
skulle all sin öfriga lifstid uti halshjern hållas
till arbete på Marstrands fästning.

Det war likwäl icke Marstrand, der en så
förhärdad sälle skulle sluta sina oroliga dagar;
hans håg lekte på frihet; icke af en naturlig drift,
att werkligen förbättra sina wilkor; ty han war
i sanning mera olycklig då han war lös, hälst
han merendels årligen ertappades och på det
swåraste straffades, utan af nöje och wana, att på
en obetydelig, kort tid, medelst rof och plundring få
tillfredsställa sina wilda begär. Det lyckades honom
äfwen, att ännu en gång komma på fri fot, då
han på nytt ställde sin kosa till Stockholm, såsom
det tjenligaste stället inom Riket för hans
werksamhet, utan att på något sätt låta afskräcka sig
utaf de beswärliga och swåra äfwentyr han här
förut fått erfara. Det war nu som han kom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:26:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stortjuvar/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free