Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med järnvägen fortsattes resan från Madras längs
kusten till Managalagiv och därifrån till Haidarabad i det inre
av landet. I Nasirghar organiserades expeditionen, och jag
fick nu för första gången bevittna, huru vår sluge singales
förhandlade med infödingarna, vilket är en av de viktigaste
detaljerna vid upprättandet av en expedition.
Jag hade hela tiden både ögon och öron på helspänn.
Medan jag tillhört akrobattruppen, hade jag av Indien
endast lärt känna Bombay, Calcutta och några andra av de
större städerna vid kusterna. Men nu befann jag mig djupt
inne i Indien och såg med vitt uppspärrade ögon och en
vetgirig själ alla de tusentals undren i detta sagoland, de för
flera årtusenden sedan skisserade och uppförda
arkitektoniska konstverken; men för mig fanns det dock endast
vildmarken. Djungeln och urskogen och allt vad däri kröp,
sprang, bökade och flög lockade mig. Det var djuren, som
drogo mig till sig, och när jag såg på hur de första burarna
byggdes, fångstnäten flätades och sinnrika fällor för
mindre djur konstruerades, glömde jag nästan bort mitt första
malariaanfall, som givit mig en kraftig frossa och drivit
upp temperaturen till 40 grader.
På skrangliga båtar fortsattes färden in i fångstområdet.
Nu gjorde mig Mc Cutcheon uppmärksam på alla faror,
som hotade i urskogen, djungeln och floderna. Han
förklarade för mig, att jag inte skulle gå för nära varje förment
trädstam vid flodstränderna, emedan dessa vanligen ej voro
några på stranden uppkastade trädstammar utan lurande,
sovande krokodiler. Över huvud taget skulle jag alltid ta
mig i akt, när jag badade! Ett alldeles särskilt kapitel, som
chefen städse inpräntade i mig, var de giftiga ormarna.
Det gällde att alltid vara på sin vakt! Han lärde mig, var
dessa farliga odjur vanligen höllo till, hur man kunde
undgå dem, fånga dem och göra dem oskadliga. I vissa trakter
buro vi alltid läderdamasker, som räckte över knäna, och
detta var det bästa skyddet.
Snart skulle jag själv få känna på vad det vill säga att
bli biten av en giftig orm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
