Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkommit. Man kan emellertid lugnt stryka 85 % av allt detta
såsom varande ”jägarlatin”.
Uppgifterna om att lejonen äro monogama stämma ej
med verkliga förhållandet. Jag har ofta haft tillfälle att
iakttaga, hurusom flera lejoninnor med sina ungar tillhört
en och samma herre. Telningarna voro icke jämngamla.
Jag har i detta avseende sett helt unga, endast några
veckor gamla babies samt ynglingar och fröknar, som redan
uppnått sin sjätte månad, ja även sitt första levnadsår.
Man kan även råka på flockar bestående av flera
familjer, men detta förekommer mera sällan.
Oftare träffar man däremot äkta par eller enstaka,
kringströvande exemplar. De äro då på jakt efter byte.
Att fånga ett fullvuxet lejon är svårt, om man inte
begagnar sig av de brutala järnfällorna, som ofta slita
sönder djurets tassar. Även skadar sig då det fångade djuret
ofta genom sina fåfänga försök att befria sig ur järnklorna.
I Kenia-området, den stora engelska naturskyddsparken,
leva ännu tusentals lejon och åstadkomma en oerhörd skada
bland de andra djuren, särskilt bland antiloperna.
I början av år 1904 reste jag i Central-Amerika. Vi
visste, att vi sedan flera dagar tillbaka voro förföljda av en
bergspanter, som en natt slet sönder en hund ej långt från
vårt läger, men trots alla spaningar och allt noggrant
sökande var det oss icke möjligt att ens upptäcka ett enda
spår av rovdjuret.
Åtskilliga djur skubba sina länder och sin buk mot träd,
trädrötter och stenar. Elefanterna slipa därvid träden
alldeles kala och spegelblanka.
På Sumatra hittade jag stora stenar, vilkas sidor och
övre ytor voro liksom polerade av tapirernas och vildsvinens
ständiga skubbningar och nötningar.
Alla rovdjur kan man komma på spåren med ledning
av efterlämnade stycken av deras byte, om dessa äro
färska, men ofta finner man bara spåret — mera sällan djuret
självt.
Att finna spåren efter mindre djur är svårare, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
