- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
34

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II. DJURENS SPRÅK



Djuren tala, djuren skratta, djuren gråta, djuren ge
högt uttryck åt sina känslor.

I många år ha de lärda nedlagt en oerhörd möda på att
utforska djurens språk, och dessa forskningar ha även givit
goda om ock ej fullkomliga resultat.

Oftast har apornas språk varit föremål för dessa studier,
då man antagit, att de människoliknande fyrhändingarnas
uttryckssätt enligt Darwins teori representerar den
mänskliga ljudbildningens ursprungliga tillstånd.

Denna uppfattning är enbart en teori, liksom alla
resultat på detta område, då hittills något faktiskt sammanhang
mellan människornas språk och apornas oartikulerade läten,
efter vad det påstås, ej blivit påvisat.

Man har nämligen gjort detta gällande, men i själva
verket förefinnes likväl ett samband mellan de båda
uttryckssätten.

Detta gäller icke blott apornas språk utan över huvud
taget fyrfotingarnas, fåglarnas och människans
ljudbildning.

Jag har under några årtionden haft tillfälle att lyssna
till djuren i såväl bebodda som obebodda exotiska trakter.
Även i våra tempererade regioner har jag ägnat mig åt
dylika studier.

Likaledes har jag lärt känna de primitiva infödingarnas
lika primitiva ordförråd och därvid funnit en stark
tonsläktskap med djurens läten.

Hos ett afrikanskt dvärgfolk, som blott har ett
obetydligt och torftigt ordförråd, varigenom individerna kunna
göra sig ömsesidigt förstådda, kunde man i strupljuden i
såväl de kortare som de längre orden tydligt märka, att
det var djuret, som hade varit människans läromästare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free