Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Särskilt fåglarna och aporna tjänade till förebilder,
fastän en del uttryck även hämtats från andra av skogarnas
däggdjur.
Uttrycksfullast är fåglarnas språk.
På mina färder har jag aldrig råkat på någon fågel,
som varit fullständigt stum eller blott förfogat över ett
fåtal ljud.
Trädens fjäderprydda invånare, särskilt de täta
skogarnas, äga ett större ordförråd än fåglarna på stäppen eller
de som över huvud taget uppehålla sig i öppna trakter.
Detta förklarar jag därmed, att det i den täta skogen
och djungeln av många orsaker är nödvändigt att göra sig
förstådd på ett mera uttrycksfullt sätt.
I skogen och djungeln hotas fågeln för det första av
många flera faror än i öppen eller mera överskådlig terräng.
Alla djur, även de lågt stående kräldjuren, kunna i
kritiska situationer utstöta varningssignaler. Varje individ,
som tillhör deras släkte, kan tyda dessa signaler, rätta sig
därefter och sätta sig i säkerhet.
Fåglarna varna emellertid icke endast sina likar.
Många skogs-, stäpp- och även vattendjur förstå
fåglarnas varningsrop och sätta sig, så snart de hört signalen,
i säkerhet genom att fly bort ifrån faran.
I detta sammanhang vill jag framför allt nämna
nötskrikan och kråkan.
Nötskrikan uppehåller sig många timmar om dagen i
höga trädkronor i skogsbrynet. Dess skarpa blick sonderar
hela den framförliggande terrängen. Får den syn på en
människa i fjärran, upphäver den sitt icke omelodiska skri,
varpå alla skogens djur, som förföljas av människan, söka
sätta sig i säkerhet genom att gömma sig.
Det är icke blott däggdjuren som göra detta, utan flera
fåglar känna även igen signalen och fly då djupare in i
skogen.
Den grå hägern, en fruktad rövare vid sjöar och
dammar, vilken anställer betydande skador på fiskbeståndet,
lämnar vid nötskrikans rop genast vattnet och ”träar”, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
