- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
38

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

38
|

Under sin syssla i gapet kom krokodilväktaren ofta fram
ända till underläppens yttersta rand och tittade sig noga
omkring. Inte heller då glömde den bort sin syssla såsom
väktare. |

Vid ett sådant tillfälle steg jag en gång plötsligt fram
ur mitt gömställe. Genast fick fågeln syn på mig och lyfte
med ett högt skri, varpå krokodilen försvann i vattnet.

Besynnerligt nog har jag aldrig hos vare sig indiska kro-
kodiler eller amerikanska alligatorer påträffat krokodil-
väktaren.

Fåglar av skilda slag har jag sett på den indiska kroko-
dilens rygg och likaså den lilla vita hägern på kajmanen, alli-
gatorn, men aldrig har jag iakttagit, att dessa fåglar vare
sig uppträtt som väktare eller att de krupit in i djurens gap.

Måhända kan denna omständighet hänföras därtill, att
de indiska och amerikanska krokodilerna äga friskare tän-
der och ej ha behov av någon tandläkare eller att de äro
mindre hänsynsfulla än sina afrikanska likar och äta upp
tandläkaren, sedan han fullgjort sin syssla.

Överallt i skog och på fält tala djuren med varandra,
och urskogsmänniskan känner deras språk. Det varnar hen-
ne icke blott för faror utan gör henne även genom särskilda
ljud uppmärksam på en plötsligt hotande väderleksförsäm-
ring eller andra företeelser i naturen.

Ett ängsligt pipande kvitter hos skogsfåglarna förebå-
dar alltid ett oväder. De djur, som bo i jordhålor, lystra ge-
nast till dessa varningssignaler och uppsöka då snarast
sitt bo.

Jägare ha sökt klargöra för mig, att däggdjuren själva -
äga sådana känsliga organ, som varna dem för företeelser
i naturen. Detta är en sanning med modifikation och stäm-
mer i fråga om vissa djur, som ej känna till de varnande
djuren. 2.

Det har förunnats mig att iakttaga skogsdjur på öppna
fältet långt borta från de skyddande träden, och jag har
därvid kunnat konstatera, att de ej iakttagit ett på himlen
hotande oväder, utan först sedan åskan börjat mullra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free