- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
39

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



39

störtregnet börjat falla sett sig föranlåtna att uppsöka den
skyddande skogen, medan djuren i djungeln och skogen,
så snart de hörde de varnande fåglarnas ängsliga kvitter,
drogo sig tillbaka till sitt säkra bo.

De angivna exemplen återge emellertid endast de mest
primitiva yttringarna av djurens språk.

Starkare och uttrycksfullare är tongivningen i skogen.
Under parningstiden skalla kärleksrop från allehanda djur
genom luften.

Men ej heller därmed är djurens hela ordförråd givet.

Fåglar, fyrfotingar och lågt stående kräldjur underrätta
på sitt språk sina likar om goda matställen, som de upp-
täcka och föra även de hungriga dit.

Ej heller detta är något tecken på ett ordrikt språk utan
endast ett självbevarelsedriftens hjälpmedel.

Rikhaltigt är fåglarnas språk i allmänhet och i synner-
het då sångfåglarnas.

Man behöver inte bege sig till fjärran länder för att stu-
dera fåglarnas uttryckssätt, ty även hemma, och t. o. m.
1 storstaden, gives det dagliga tillfällen att lyssna till de
fjädrade sångarna eller skrikhalsarna.

Sparvarna välja ett visst träd, ofta på de mest trafikerade
gator, där så varje afton samlas före skymningen och ut-
byta sina erfarenheter av dagens upplevelser. Därvid prata
de alla i munnen på varandra och ha följaktligen åtskilligt
gemensamt med människorna.

Liksom på kommando förstummas ofta larmet, och
ordet föres då blott av en enda gammal sparvherre. Kort
ar hans tal, och strax därpå ljuder åter det gemensamma
kvittret; debatten blir allt mera hetsig, tills solotalarens
stämma åter dominerar, varefter alla uppsöka sina bon.
Ett sådant sammanträde varar minst en timme. Man pra-
tar, så att man får ont i näbben och går sedan och lägger sig.
> Även stararna och t. o. m. kråkorna äro vana vid dylika
kvällsmöten.

I urskogen och djungeln är det likaledes fåglarna som
» äro mest pratsjuka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free