Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djutrens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många lärda män ha utgivit stora verk om apornas språk,
vilket de under årtionden studerat som en särskild
vetenskap, men trots uppmärksamt lyssnande och omsorgsfull
ljudupptagning på grammofonplattor har det dock ej
lyckats dem att utgrunda apornas alfabet.
Måhända är detta bra för mänskligheten. Möjligen skulle
aporna säga oss sådant, som ej klingade så behagligt i
våra öron.
Särskilt modulationsrikt är babianernas och hattapornas
språk.
Att lyssna till ett sammanträde med småapor i den
indiska urskogen är ytterst intressant. Ofta utgöras sådana
sammankomster av domstolsförhandlingar beträffande
någon missdådare i släkten.
Vid en sådan domstol tillgår det ofta på samma sätt som
vid ett riksdagssammanträde eller en kommunalstämma.
Alla prata i munnen på varandra, så att man knappast kan
uppfatta något.
Några äldre herrar föra ordet i upprörd ton. Alltifrån
basen till falsetten ljuder tonfallet. Enstaka rop höjas
ständigt från alla håll, då var och en vill ha ett ord med i laget.
Om någon stör friden genom att blanda sig i alltför
energiskt, kan det hända, om han inte hastigt flyr sin kos, att
någon av domarna eller auditoriet kastar sig över honom
och tilldelar honom både örfilar och bett.
Den ende som håller sig tyst är delinkventen, om man
bortser från ett emellanåt förnimbart, skyggt kvidande.
Domarna ge den anklagade icke något tillfälle att
försvara sig. Utan invändningar måste han låta sig tillvitas
allt, och han vet, att domarna och alla aporna för övrigt
äro obarmhärtiga och att de ej skulle ha misskund med
honom, även om han lovade bot och bättring.
Undergivet avvaktar han domer, som nästan alltid lyder
på dödsstraff, och listigt spanar han efter ett tillfälle att fly.
Lyckas det honom att bryta sig igenom leden, upphäver
genast hela församlingen ett rasande tjut. ”Tag fast
tjuven!” skallar det från alla håll och kanter, och så börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
