Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Äro vilda djur farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttorkad flodbädd till ett tätt törnbusksnår. Det var omöjligt
att fortsätta sökandet bland de långa, vassa törnena.
Jag gick utmed flodbädden i hopp om att kunna nå
besten på en omväg.
Det var emellertid förspilld möda, varför jag gjorde helt
om för att pröva min lycka på motsatta sidan.
Jag hade ej ens hunnit tre steg — under tiden hade det
blivit mörkt — förrän en av mina boys utstötte ett skrik,
och i samma ögonblick såg jag, knappt fem steg framför
mig, hur ett jättestort lejon med svart man tog ett språng
emot mig.
Det är mig ännu i denna dag en gåta, hur rövaren kan
ha hoppat så galet. Det måtte endast ha berott på pojkens
skrik.
Tätt intill min högra sida tog det väldiga djuret mark;
instinktivt vände jag mig åt vänster och kastade mig ned
1 vattenrännan.
Den som söker sprida den gamla amsagan, att lejonet
aldrig tar ett nytt språng, om det ej lyckats gripa sitt offer
första gången, har aldrig varit i tillfälle att iakttaga det
konungsliga djuret i frihet utan pratar endast jägarlatin.
Hur ofta har jag inte sett, att öknens konung, när inte
offret genast efter det misslyckade språnget tagit till
flykten, förföljt sitt byte och även i de flesta fall hunnit i kapp
det, om det inte varit en alltför flink antilop.
Strax intill mig växte några illaluktande papyrusbuskar,
och innan jag visste ordet av hade jag rusat upp ur vattnet
och gömt mig bakom dem. Att göra bruk av mitt eldvapen
hann jag icke.
Den andre pojken, som var alldeles oförfärad och fylld
till halsen av raseri, rusade över den nästan uttorkade
flodfåran och slog, utan att akta på faran, med en käpp i det
våta elementet, så att vattnet sprutade lejonet mitt i
ansiktet. Ofrivilligt stannade lejonet därvid, så att jag hann
avlossa ett skott.
Det var i grevens tid.
Men dylika fall utgöra undantag och förekomma endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
