Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Tigerjakt och -fångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nervositeten jagade sömnen på flykten. Skulle tigern
verkligen komma eller tillbringade jag natten där förgäves?
Det började göra ont i alla lemmar. Sittplatsen var allt
annat än bekväm.
Äntligen rycker jag till.
Aaaoh, aaooh! Tigerns välkomsthälsning!
Liksom genom ett enda slag förstummas alla andra ljud.
Jag lyssnar och darrar av oro. Ännu befinner den sig långt
borta, den herre och konung, som mitt snabbskjutande
gevär skall ge, vad han ännu behöver.
Nu talar åter djungelns härskare och ännu en gång ryser
jag av förfäran. Det är inte feghet utan snarare den
rysning man erfar inför en vördnadsbjudande makt. En
gammal engelsk major, som skjutit ett stort antal tigrar, sade
en gång: ”Respekt är vad tigern fordrar.”
På jägarspråket heter tigerns rop:
”Attention! I am coming. Everybody down on his knees !”[1]
Samme gamle herre medgav för mig, att tigerns rytande
varje gång kommit hans hjärta att stanna av för ett
ögonblick. Detta var icke någon svaghet; tigern talade till en
skog full av djur, och den stackars människan måste här
erkänna, att Gud ställde henne inför en hemlighet, vars
förlåt hon aldrig skulle kunna lyfta. —
Min blick spanar över trakten.
Intet synes till.
Mina öron äro på helspänn.
Intet höres.
Sedan tycker jag mig dock förnimma, huru benknotor
sönderkrossas. Jag lyssnar ivrigt. Åter ett svagt ljud.
Påminner om smackandet hos oaptitligt ätande människor.
Min blick faller ned på kadavret under mig, och jag tror
knappast mina ögon, när jag får syn på en panter, som
ligger där nere i lugn och ro och låter sig åteln väl smaka.
Huru djuret kunnat undgå min uppmärksamhet är mig
ännu 1 denna dag en gåta, men det är ett bevis på
kattdjurens förmåga att smyga sig ljudlöst fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
