Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Tigerjakt och -fångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppehålla sig mitt på taket. En knippa saftigt grönfoder lades
samtidigt fram åt det.
Taket var starkt nog att bära lockdjuret men för svagt
för den framhoppande tigern.
Ofta har jag begagnat mig av lummiga, uppåtstående
grenar, som sammanfogats upptill och placerats vid kanten
av gropen, så att en sorts buskhydda på detta sätt bildats.
Däri gömdes sedan den bräkande geten. Dock kom jag
underfund med att det öppet stående och för tigern synliga
lockdjuret lättare lockade den i fällan.
Skogen runt omkring vimlade av apor och fåglar. Dagen
i ända förde aporna ett otroligt oväsen och kunde inte tåla,
att mitt folk störde dem i deras upptåg. På några ställen
blevo bestarna rent ut fräcka och gjorde min av att vilja
gå till anfall. Ett skrämskott med coltrevolvern drev dem
dock på flykten. Även alla möjliga andra djur fanns det gott
om i denna trakt. Men då luften var uppfylld av
feberdunster och denna omständighet var jägarna bekant,
undveko de med rätta dessa jaktmakter.
Giftiga ormar såg man överallt, och varje man var
därför på sin vakt. Infödingarna i dessa trakter begagna sig
av ett säreget skyddsmedel. De avla en sorts vildsvin och
framdriva dessa djur i de trakter, som hemsökas av ormar.
Svinet löper framför drivarna med trynet nosande tätt
intill marken och kastar sedan plötsligt upp huvudet — ett
tecken på att det blivit bitet. Nu fångar infödingen
reptilen, vars gifttänder äro uttömda och för det med sig långt
bort ifrån den ursprungliga vägen. Svinen äro till en del
immuna mot ormgift. När de blivit bitna, äta de inte på
några dagar, få hög feber och ligga och dra sig på ett
apatiskt sätt. Jag har även iakttagit att djuren, strax efter
det de fått bettet, dött under alla vanliga
förgiftningssymptom.
Vilddjursfångaren tillbringar icke alltid natten i närheten
av fångststället. Ofta sover han i lugn och ro i sitt tält och
väntar, tills hans folk talar om för honom, att bytet sitter
1 fällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
