Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Trädleoparden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geväret riktat emot det, steg fram från mitt gömställe.
Förvånat tittade det på mig, reste sig upp och stod några
sekunder alldeles orörligt. Ingenting tydde på att det ämnade
angripa mig. Med ett enda språng försvann det så bland
snåren.
Två dagar därefter fångade jag djuret — jag tror
åtminstone bestämt, att det var detsamma — med lasso, när
det åter låg på en kal gren.
Ena ändan av repet hade jag bundit fast vid en
trädstam. Jag var rädd för att djuret skulle fly sin kos,
samtidigt som jag kastade slingan, då jag ju var tvungen att
krypa fram ur mitt gömställe. Det fick också genast syn på
mig, betraktade mig nyfiket och tycktes med intresse följa
min armrörelse; ja det lyfte t. o. m. på huvudet en smula,
när snaran flög emot det. På dess nyfikenhet kunde man
inte misstaga sig, och det anade ej, att saken inte var
någon lek och att den kunde kosta dess frihet.
Det var mycket svårt att kasta lasson, då föremålet
denna gång icke skulle nås med slingan uppifrån utan ifrån
sidan. En omständighet kom mig därvid till hjälp. Själv
satt jag nämligen på en gren som var högre än den, där
djuret låg, men jag måste i alla fall luta mig långt åt sidan
för att nå mitt mål.
Slingan fastnade omkring grenen och djurets rygg. Först
när det kände repet omkring sig, ville det bege sig ned ifrån
trädet.
Jag drog emellertid hårt åt snaran och hoppade ned på
marken. Nu började trädleoparden spjärna emot; grenen,
på vilken djuret låg fastsurrat, brast och hängde endast
med barken fast vid stammen. Snaran gav vika, och
djuret hade så när undkommit, om jag inte hastigt hade
dragit i repet.
I största hast släpade jag fram den i beredskap liggande
buren och gjorde den redo.
Skyggt och utan någon som helst stridslust tittade det
upp och ned hängande djuret på mig och lät utan vidare
spärra in sig i buren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
