- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
104

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Geperden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreföll mig, som om det bedjande såg på mig med sina
stora ögon. Det försvarade sig icke och lät sig utan vidare
bindas.

Redan efter en vecka var fången fullständigt tam. Han
tycktes vara elddyrkare. När efter mörkrets inbrott
lägereldarna flammade upp, drog han sig genast dit. Lät man
honom komma närmare intill elden, lade han sig ned intill
den och stirrade oavvänt in i glöden. När jag efter några
veckor tog in honom i min bungalow i närheten av Nairobi,
där han fick röra sig ogenerat, lade han sig alltid intill
eldstaden, när vedträna sprakade där.

Mycket förundrad blev han, när det under kalla kvällar
inte gjordes upp någon eld. Då sprang han fram och
tillbaka mellan mig och eldstaden. Otålig låg han en stund
framför den svarta öppningen och spann svagt för att
sedan förebrående vända sig emot mig. Men om min boy kom
och började röra om i spisen, då visade ”Flint” — så hade
jag döpt djuret — vilken elddyrkare han var. Han höll på
att springa omkull svartingen, reste sig i hela sin längd
mot mig, när jag kom fram, och tycktes säga: ”Nu får jag
1 alla fall min vilja fram.”

När sedan elden flammade upp, lät Flint höra ett belåtet
spinnande, som fortsatte i timtal. Oavbrutet stirrade han in
i elden och vältrade sig emellanåt omkring sin längdaxel.
Med svansen piskade han i golvet och slog därmed ihjäl
massor av ohyra.

Endast ytterligare en gång har jag hos ett djur iakttagit
en sådan innerlig kärlek till elden, nämligen hos min lilla
- dvärgpinscher, som i likhet med Flint kan ligga i timtal
och stirra in i elden.

Flint låg ständigt i strid med hönsen; inte på så sätt, att
han genast dödade dem, men han tyckte förfärligt mycket
om att sätta skräck i gårdens fjäderfä.

I flera månader stannade Flint kvar hos mig, och när
färden omsider fortsattes, fick han följa med 1 ett långt
band. Jag ville inte skiljas från den käre lekkamraten.

En dag var Flint försvunnen. Han hade slunkit ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free