- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
105

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Geperden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

halsbandet, och fastän vi letade efter honom i flera timmar, väl
tusen gånger ropat ”Flint!” och utstött den visselsignal,
som han så väl kände igen och alltid hade åtlytt, var och
förblev geparden dock försvunnen. Jag fruktade, att den
blivit dödad och bortsläpad av ett lejon, enär under de
senaste nätterna några av öknens konungar hade oroat oss.

Jag sörjde den käre kamraten, och ej ens den omsorgsfullt
tillagade kvällsmåltiden förmådde bättra på mitt humör.

Sent omsider kröp jag i min hängmatta. Jag torde ha
sovit omkring en timme, när jag tyckte, att en hel trädstam
föll över mig. Jag ville i min förskräckelse resa mig upp,
men genom den tyngd som vilade på mig, kunde jag endast
röra armarna. Jag uppfylldes av fasa, när jag 1 mörkret
kände ett stort djur ligga på mig. Med uppbjudande av alla
krafter klämde jag ihop lejonets hals — jag antog nämligen
bestämt, att det var ett lejon — när jag fick höra ett
välbekant spinnande. Jag drog en suck av lättnad. Den lymmeln
och rymmaren Flint hade kommit tillbaka.

Jag vet inte, vilken av oss båda som kände sig gladast,
han eller jag. Men vi fröjdades båda över att ha återfunnit
varandra.

Och dock skulle skilsmässans stund komma, då jag måste
lämna den trogne kamraten. Min nästa färd gick till
Sydamerika, och då var det omöjligt att ta Flint med. Han
skickades i stället till Europa och såldes, såsom jag långt
senare erfor, till en zoologisk trädgård.

Geparder stå inte ut länge i fångenskap, om de spärras
in i burar. Detta djur behöver nämligen stor rörelsefrihet.
Det måste hålla till innanför ett stort stängsel, där det kan
få tumla omkring efter bästa behag.

Huruvida geparder fortplanta sig i fångenskap, vet jag
icke. Jag känner åtminstone icke till något sådant fall. I
frihet däremot föder honan en gång om året fyra och
emellanåt t. o. m. fem ungar.

Det är skada, att detta ädla djur i många trakter blivit
utrotat. Om icke jakten på geparden snart förbjudes, är
djuret dömt till undergång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free