Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Sällsamma företeelsr i djurriket, Djurens känsloliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentligt olika som fallet kan vara mellan människor inom en och
samma familj.
Naturen döljer sådana hemligheter, som blottas endast
för den uppmärksamme iakttagaren, vilken år ut och år in
med outsägligt tålamod arbetar på det samvetsgrannaste
sätt. Och även i sådana fall gör den det blott sällan.
Händelser, som förefalla oerhörda, förskräcka
människan och låta henne komma till eftertanke.
Hundratusentals, ja måhända miljoner år tillbaka i tiden
sträcker sig det organiska livet. Och från denna grå
forntid ha de levande varelserna fört med sig minnet av kamp,
fruktan, fasa och kärlek. Självbevarelsedriften medför ett
evigt krig inom djurriket. Den ene individen lever på den
andre; det är ett livets kretslopp, ett naturens perpetuum
mobile.
Fruktan för det upprättgående djuret ”människan”,
vilken, alltsedan hon skapades, varit alla levande väsens
förföljare, har hållits vid makt tiderna igenom och gjort
djuren försiktiga samt lärt dem att skydda, gömma och
försvara sig.
Under detta tvång att försvara livet växte hos de två-,
fyr- och flerbenta varelserna instinktiva krafter fram, som
gingo ut på att använda list mot list. Detta tvång bragte
mången gång till mognad de underligaste företeelser, vilka
människan betecknar såsom ytliga och stridande mot
naturen. Men detta är dock naturligt och påvisar både
människans och djurens tillblivelse och undergång.
Icke blott mot människan måste djuret finna på utvägar
att undfly, ja ofta t. o. m. att narra henne, utan även mot
sina likar eller levande väsen av andra slag måste det skydda
livet.
Den starkares rätt har sedan urminnes tider varit en
orubblig naturlag för allt liv i världen. De svagare inom
djurriket sökte tillägna sig skyddsmedel, och här kom dem
naturen till hjälp, ehuru det ofta säkerligen dröjde
tusentals år, innan evolutionen hann fullbordas. De naturliga
skyddsmedlen fylla sitt ändamål, låt vara att det ej sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
