- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
108

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Sällsamma företeelsr i djurriket, Djurens känsloliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på ett fullständigt sätt, och vilseleda således förföljaren och
fienden.

Sedan oöverskådliga tider tillbaka kämpar djur emot
djur, och i hjärnorna har bildats en särskild cell, som
reglerar striden, angreppet och försvaret. Djurmodern behöver
inte bibringa sin avkomma allt; detta skulle redan på grund
av de komplicerade utvecklingsstadierna, t. ex. hos
insekterna, vara omöjligt. Men hos andra levande varelser, särskilt
hos däggdjuren och fåglarna, är modern en utmärkt
lärarinna.

Djur, som aldrig sett en människa, taga för det mesta
till flykten, när de få syn på henne, och detta beror icke
endast på den ovanliga anblicken av den sällsamma,
upprättgående varelsen ”människan”, utan det är försvarets
medvetna hjärncell som nu träder i funktion medels en
varning och framhäver den fara, som kanske för oändliga
tider sedan mött en av vederbörande djurs förfäder.

Många däggdjur i tropikerna angripa icke apan, om den
ställer sig på bakbenen. Även björnen är i denna ställning
mindre utsatt för anfall av större rovdjur. Men leoparder,
Jaguarer, pantrar och andra mindre, vilda kattdjur låta
inte avskräcka sig genom att motståndaren går upprätt.

Det finnes motsättningar inom naturens rike som äro så
sällsamma, att iakttagaren trots allt sitt vetande står
fullkomligt rådlös inför dem.

Icke så ofta utan endast genom en händelse kan man bli
i tillfälle att iakttaga dessa sällsamma företeelser inom
djurvärlden. Ha djuren sedan årtusenden levat i fångenskap hos
människan, så ha de genom denna samvaro degenererats
och gått miste om sina naturliga egenskaper. Ofta får man
lov att bistå husdjuren, när de skola föda ungar. Detta är
ett tydligt tecken på degeneration. Honan, som lever i
frihet, behöver icke någon hjälp av andra.

Ute i vildmarken, där djuret ännu lever ostört, har det
bevarat sin egenart, och där lyckas det den uppmärksamme
forskaren, som har sinne och förståelse för djurens psyke,
att iakttaga de allra sällsammaste företeelser, vilka, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free