- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
110

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Sällsamma företeelsr i djurriket, Djurens känsloliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofta kunnat räkna till tio lejoninnor tillsammans med sin
älskare. Nu får man dock inte förutsätta, att den
manprydde herrn förlustar sig med alla dessa lejondamer, vilket
vore fullkomligt felaktigt. För det mesta finns det bara en
favorit bland honornas skara; de andra beundrarinnorna
intresserar sig lejonet endast föga för och skänker dem
blott då och då sin gunst. Det låter sig kurtiseras av dem,
tolererar de fjäskande damerna omkring sig, sörjer för dem
och försvarar dem också, om humöret inte lägger hinder i
vägen, men för övrigt är det likgiltigt för dessa frivilliga
följeslagarinnor. Jag är övertygad om att lejonet i många
fall även hetsar sina beundrarinnor på ett byte för att
sedan få stilla sin egen hunger med det dödade villebrådet.

Det är också dessa lejonfröknar som till stor del ta sig
an lejonhustruns ungar, och alltid är det en av dem som
tar upp striden mot människan och försvarar ungarna, om
modern, fadern eller tanterna för länge sedan satt sig i
säkerhet.

Ja, jag har t. o. m. upplevat, att elefanthonor, som dock
på allra ringaste anledning genom slag med sin snabel kunna
driva ungarna bort från faran, i allvarliga situationer glömt
bort dem.

Man kan därav se, att skräckneurosen ej heller är obekant
för djuren.

Jag jagade en gång, med tillhjälp av ett antal infödingar
och tama elefanter, en hjord vilda indiska elefanter. Tre
babies skyddades av mödrarna och några med snabeln
svängande barnjungfrur. Vi befunno oss 300 kilometer från
något större nybygge och 150 kilometer från närmaste
bebodda by.

I flera dagar hade vi förföljt djuren, som skulle jagas
till den redan i ordningställda kraalen för att där fångas.
Jag var redan säker på min sak, räknade ut min provision
och gladde mig åt att snart ha det ansträngande arbetet
bakom mig. Vi rastade i en dalsänka och läto djuren gå på
bete. Nu skilde oss endast 60 kilometer från målet.

Då — hur ofta har jag inte förbannat denna dag! — kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free