- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
114

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Horngrodan "(tannia" och termiterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IX. HORNGRODAN »ITANNIA»


OCH TERMITERNA



Djuren erbjuda ständigt den intresserade iakttagaren nya
ämnen för studier, och förvåningen blir nästan obegränsad,
om man får tillfälle att lyfta på en enda liten flik av slöjan.

En sällsam och sannolikt enastående upplevelse hade jag
vid mitt första sammanträffande med den brasilianska
horngrodan ”Itannia”.

Under två och en halv ansträngande månader hade vi
med mycken möda banat oss fram genom södra Brasiliens
urskogar.

Från S. Pedro de Alcantara i provinsen Paraná
överskredo vi Cola militare och arbetade oss genom en ytterligt
tät, nästan ogenomtränglig urskog fram längs Rio Ivany,
som i dessa trakter var segelbar på några få ställen.

Det hade ånyo blivit afton, och strax före solnedgången
gjorde vi halt. Jag befallde, att vårt läger skulle slås upp
på en skyddad plats i skogsbrynet, ej långt från stranden.

Alla arbetade nu för högtryck, då var och en var glad åt
att snart få vila ut.

Inom kort voro tälten resta, eldar flammade under mina
och mina följeslagares grytor, och flodens gyttjiga vatten
droppade genom filtren. Att bada var alltför riskabelt
varför jag under en kvarts timmes tid lät hälla över mig en
massa ämbar med vatten. De smutsiga indianerna kommo
inte på den tanken att göra sig rena. Men jag visste, att de
efter kvällsvarden skulle börja avlusa varandra i stor skala.

Hästarna gingo fritt omkring och betade av den saftiga
grönskan.

I de urgamla träden susade vinden och verkade sövande
på de överansträngda nerverna och lemmarna. Brokiga,
oraktfulla fåglar, som blivit skrämda, flögo skrikande över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free