- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
115

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Horngrodan "(tannia" och termiterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våra huvuden, och stora ödlor togo hastigt till flykten, när
eldarna upplyste deras gömställen. Säkerligen låg
någonstädes i närheten en kaguar eller en puma på lur. Även
jätteormar fanns det gott om här.

Ett egendomligt, tämligen högljutt kraxande, som
tycktes härstamma från en hes korp, utstöttes strax bakom mitt
tält och väckte mig ur mina drömmar. Det kom emellertid
icke från luften utan från den gräsbevuxna marken.

Jag blev nyfiken.

Kanske var det en skadad fågel, som låg någonstans i
gräset, eller måhända hade den råkat i klorna på något
rovdjur och ropade för den skull nu på hjälp?

Ljudet lät dock alltför högljutt och kraftigt.

Jag gick ut för att undersöka saken och behövde endast
gå några steg samt föra grenarna på några buskar åt sidan
för att kunna tillfredsställa min nyfikenhet och skåda en av
de märkvärdigaste, ja i sanning sällsammaste företeelser i
de lägst stående exotiska djurens värld.

En omkring 20 centimeter lång och lika bred padda med
ett besynnerligt, rent av groteskt yttre och olikartade
hornbildningar på sin brokiga kropp, satt på en slät, med några
blad beströdd stig och gav ifrån sig dessa vilseledande ljud,
vilka nu läto som skriket av ett litet barn. Min förvåning
stegrades oerhört, när jag fick syn på tvenne termitfolk,
jättemyror, som runt omkring horngrodan voro inbegripna
i en våldsam strid.

Men på ett avstånd av omkring 20 centimeter runt
omkring skrikhalsen — jag uppskattade det tämligen precis —
var platsen alldeles fri från de stora myrorna. Icke en enda
termit förirrade sig dit. T. o. m. sårade och krigsinvalider,
som i utmattat tillstånd raglade in på det fria området
omkring horngrodan, gjorde efter några steg helt om marsch
och störtade sig då hellre på nytt in i stridens vimmel än
de närmade sig denna skrikhals, som blåste upp sig
ordentligt.

Slutet på den ohyggliga striden var nära; jag
bevittnade, hur en stor del av de bakom grodan befintliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free