- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
119

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sällsamma företeelser bland grodorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grenen var död och låg stödd mot en klippa. Denna
jättesten, ett bland de täta snåren liggande flyttblock och en
verklig sällsynthet i den afrikanska urskogen, avsöndrade
om natten på grund av den omkringliggande jorden och de
mossliknande växterna en viss fuktighet. Därav rann
säkerligen något ned i trädstammens inre, och endast till följd
härav stannade grodorna kvar i hålan. Men att även möss
tycka om fukt, det visste jag inte. Eller kanske var det
inte vått i grodornas bädd, och måhända övervintrade de
på ett onormalt sätt i det torra? Vem kan lösa denna gåta
åt mig?

Tre veckor senare började herrskapet röra på sig. Jag
undrade, vad som nu skulle ske.

Först vaknade de båda mössen, trängde grodorna åt sidan
och började göra toalett. Det var lustigt att iakttaga, vilket
våldsamt renlighetsnit som gripit dem.

Grodorna sovo fortfarande. Fyra dagar senare rörde
även de på sig och glodde fånigt på mössen. Först nu stod
det riktigt klart för dem, i vilket farligt grannskap de
befunno sig. Från den stunden lågo de så helt olika varelserna
ej längre tillsammans.

Ängsligt pipande avlägsnade sig även mössen från
grannarna. Så ofta grodorno rörde på sig, upphävde mössen ett
skri, vadan man ej behövde misstaga sig på deras fruktan.
Deras halshår reste sig på ända.

Nu trodde jag, att ugglan skulle låta sig mössen väl
smaka, men något dylikt skedde inte, och min förvåning
växte, när nattfågeln tittade ut genom det övre grenhålet,
störtade sig över en liten mus, som jag hade bundit fast vid
ett snöre och låtit springa så långt den kunde, samt ströp
och åt upp den.

Jag stod inför en gåta. Varför lät ugglan mössen inuti
trädstammen vara i fred, när den i alla fall lade beslag
på den första mus den fick tag i, så snart den lämnat sin
håla?

Hade ugglan på djurens språk slutit borgfrid med de båda
mössen och lovat att skona deras liv? Säkert hade ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free