- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
154

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Orangutangänkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket skicklig. På honom kunde jag lita i varje situation.
Jag var icke blott hans lärare utan vill gärna öppet medge,
att jag i mångt och mycket även var hans lärjunge.

Mängen svår stund har den duktige, brune mannen hjälpt
mig igenom och den dag som idag är kan jag hundrafalt
tacka honom för mitt liv, honom, som räddat mig ur många
faror och bevarat mig från mången dumhet.

Två gånger räddade Ghoba Ramah mitt liv. Han förstod
icke blott en del asiatiska språk och dialekter utan ägde
även förmågan att läsa folks miner. Sådana tecken och
blickar, som jag inte på några villkor kunde tyda, förstod
han. I flera årtionden hade han i egenskap av förare åt
jägare och forskare haft mycket att göra med bärare, och
såsom infödd sumatrabo hatade han alla indier, vilka
öbefolkningen betraktade såsom mindervärdiga.

Det var inte lätt att inpränta hos indierna, att en man
från Sumatra var deras förman, men i detta avseende var
jag omutligt sträng och uppmanade var och en att
ögonblickligen packa och gå, om han inte ville lyda Ghoba
Ramahs föreskrifter.

Den präktige mannen, som redan var över femtio år, var
inte rädd för indiernas hämndlystnad. Några gånger
vaknade han på natten och kunde då finna en kniv, som redan
befann sig hotande nära hans hals eller kropp.

Kolonialregeringen beviljade mig rätt att förfoga över
mitt folks liv och död, när mitt eget liv stod på spel och jag
befann mig långt bort från människor, d. v. s. från en
sådan plats, där lag och rätt kunde skipas.

Sällan begagnade jag mig av denna rätt — två gånger
i Afrika och en gång i Indien.

Om i det indiska riket mitt liv stod på spel, lät jag
förarna döma illdådaren.

Beväpnade voro mina män endast, när faran för ett
överfall var stor, och även i sådana fall erhöllo endast de mest
pålitliga männen gevär och ammunition. I övrigt var det
strängeligen förbjudet för mig att sätta eldvapen i
händerna på infödingarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free