- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
156

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Orangutangänkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På golvet vältrade sig Ghoba och Turi.

Ynglingen var snart övermannad. Ett glödande hat
sprutade ut ur hans ögon, när han stod där bunden framför
mig. Jag var av den åsikten att vi borde föra illdådaren
med oss i fängslat förvar för att överantvarda honom åt
närmaste domstol.

Men Ghoba och även indiernas anförare voro avgjort
emot detta. De bildade en egen domstol, varvid jag blev
tvungen att föra protokoll och Turi dömdes till döden. Jag
hade all möda i världen att övertala ”domarna” om att bli
förskonad från att åse exekutionen.

En sådan avrättning är förskräcklig och oändligt grym.

När delinkventen bortfördes, nådde mig hans hatfyllda
blick.

Avrättningen går så till, att den till händer och fötter
fjättrade kastas omkull med ansiktet nedåt, varefter tre
eller fyra män lägga sig på knä på honom, medan två andra
lägga en snara om hans hals och sedan draga åt var sitt
håll, tills döden inträtt.

Vid ännu ett tillfälle räddade Ghoba mitt liv — denna
gång i Kina. Han fick nys om en sammansvärjning i en by,
i vars närhet vi hade slagit läger. I sista ögonblicket hunno
vi beväpna vårt mest pålitliga folk, togo med ett kulregn
emot rövarna, som ämnade överfalla vårt läger, och drevo
dem på flykten.

Mycket glad blev jag därför, när det även denna gång
lyckades mig att få Ghoba Ramah till följeslagare på min
expedition genom Sumatra. Bland sina landsmän åtnjöt han
stort anseende. Här hade han det mycket lättare än i Indien.

Han berättade för mig, att jag denna gång skulle finna
hela skogarna och djunglerna fulla av djur.

Jag behövde huvudsakligen orangutanger och jätteormar.

Ghoba förklarade, att orangutangerna hade förökat sig i
sådan grad, att de formligen översvämmade infödingarnas
fält.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free