Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Orangutangänkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bamburep, för att hindra den fläckige herrn att rymma. Jag
hade visserligen inte räknat med leoparder, men när de på
detta sätt så att säga falla i ens sköte, bör man inte kassera
dem.
De dumma aporna försattes åter i frihet, varefter
burarna fördes längre in i skogen.
Dagen därpå hade jag större tur: en orangutanghanne
och en mor med en baby funnos i de två första burarna.
Luckorna på två andra burar hade fallit ned, utan att något
hade fångats i dem. Troligen hade åter en flock av dessa
små stridslystna apor dragit förbi och utfört en krigsdans
på burarna.
Vi hade nu ingen tur alls. Jag drog därför ännu djupare
in i djungeln tillsammans med mitt folk.
Under dagens glödheta timmar höllo vi rast och arbetade
endast morgon och afton. Några man voro alltid
sysselsatta med att skaffa foder åt de fångade aporna. För
leoparden och våra egna måltider sköt jag ett och annat djur.
Under dagen härskade i skogen en underbar stillhet, som
endast, ehuru rätt ofta, avbröts av en hornskatas kraxande
eller — vilket sällan förekom — av de små sångfåglarnas
kvitter. Ofta väcktes man förskräckt upp ur sin
halvslummer, när en flock apor drog förbi, gjorde ett kort uppehåll
och med ett oerhört snatter anordnade ett regelrätt gräl
eller satte sig till doms över någon av de sina.
Det hela var förvillande likt ett europeiskt
riksdagssammanträde.
Ett intressant äventyr väntade oss, när vi en morgon
klockan fyra ertappade en tiger, som höll på att bearbeta
en avsides från lägret befintlig bur. I denna hade en stor
orangutang blivit fångad. Genom sin bångstyrighet hade
apan förorsakat, att buren lossnat från trädet och fallit ned.
Den randige herrn var så fördjupad i sin uppgift, att
han för sent märkte vår ankomst. Första skottet gick
genom halsen på honom. Han tumlade om, vred och vände sig
och ville utstöta sitt vrål, som brukar komma människorna
att stelna av fasa, men skottet hade skadat hans stämband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
