- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
165

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Tschakmahonan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och denna hona kunde nu inte förstå, varför babyn inte
kunde göra på samma sätt. Gång på gång lade hon ungens
ben omkring sig och tryckte den hårt emot sig, och det var
förvånande att se, att ungen efter några dagar fann sig i
det för kattor ovana läget. Ej heller kunde modern vänja
sig vid sitt adoptivbarns klor. Oupphörligen tittade hon
på kattens tassar, förde de lena håren åt sidan och
betraktade förvånad de sällsamt formade tårna. Hon försökte att
dra ut klorna, och en gång bet hon t. o. m. av en av dem.
Antagligen hade kattungen då hakat sig alltför hårt fast i
fostermoderns päls. Men nu var ungen inte god att tas med;
den försvarade sig ihärdigt och fräste t. o. m. åt apan.

Intressant var det också att iakttaga aphonan, när katten
öppnade ögonlocken. Ideligen slickade hon ungen runt
omkring ögonen, kände på ögonlocken och förde sitt eget
ansikte alldeles intill ungens. Hon tycktes förvåna sig över
ögonens form.

Som tur var blev den lilla kattungen inte skadad av de
många fallen. När den drack, höll den sig nu på apors sätt
fast vid moderns päls, men när barnet sov och modern redan
var på väg upp på verandan, då släppte ungen taget och föll
i marken. Med ett språng var apan åter hos den, smekte och
kände på den och övertygade sig om att den inte hade tagit
någon skada.

Även ungens sätt att suga irriterade ofta modern. Kanske
sög den alltför kraftigt eller borrade sig de tidigt
framväxande tänderna alltför hårt fast.

Men allt sådant satte sig aphonan över, ty hennes kärlek
var stor och innerlig.

Efter flera veckor började adoptivmodern undervisa sitt
barn i hur det skulle äta jordnötter och andra frukter.
Redan den omständigheten, att ungen inte kunde hålla något
mellan framtassarna, uppväckte den gamlas förvåning. Gång
på gång tryckte hon en nöt mellan ungens tassar, men
jordnötter åt katten endast sedan apan först hade tagit av
skalet. Något mycket märkvärdigt hände emellertid: apmodern
ville varken låta barnet äta rått eller kokt kött. För att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free