- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
166

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Tschakmahonan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna utfodra kattungen blev jag därför tvungen att en
gång om dagen ta den bort ifrån modern, och detta kostade
varje dag en häftig strid. Sedan började även modern äta
rått kött, men lever kunde hon inte med.

En ovanlig händelse tilldrog sig under tredje veckan efter
kattungens födelse.

Ungens verkliga moder, tillhörande en handlare, som
bodde några hundra meter från vårt hus, upptäckte på ett
strövtåg sitt stulna barn. Aphonan hoppade omkring i
träden på gården och åsåg därifrån, hur kattmodern med
ungen mellan tänderna ilade bort över vägen. Fräsande
klättrade hon ned från stammen, ilade med långa språng
efter kattan och slet ungen ifrån den. Brinnande av raseri
kastade hon sig över rövaren och hade säkerligen dödat
kattmodern, om inte mitt folk hade trätt emellan.

Kattan hade klöst apan ordentligt i öronen, men trots
de blödande skråmorna var det svårt att skilja den
rasande adoptivmodern från hennes motståndare. Även kattan
hade fått flera kraftiga bett.

Med långa språng flydde den verkliga modern, som
blivit berövad sitt barn, bort från platsen, och under de
närmaste dagarna och även en natt försökte hon att närma sig
mitt hus, men aphonan var då ständigt på sin vakt. Redan
när hon på avstånd fick syn på kattmodern, började hon
fräsa ilsket och gick löst på sin rival. Denna var emellertid
slug nog att hastigt ta till flykten.

Under de följande dagarna lämnade adoptivmodern
aldrig barnet ensamt. Överallt släpade hon ungen med sig,
och ideligen vände hon sig om för att se efter om hon kunde
få syn på rövaren.

Det hände emellertid även något annat anmärkningsvärt:

Mor och barn fortsatte att hålla ihop. Av den lilla
kattungen blev det en vacker, tigerfläckig katta. Apan sprang
fritt omkring på gården och följde överallt efter kattan,
som nu hade blivit stor. Det var endast fosterdotterns
nattliga promenader, som hon inte kunde vänja sig vid och det
led hon mycket av. Ofta vaknade hon förskräckt upp, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free