- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
168

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Flädermöss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168
XIX FL Ä DERMÖSS

Må det redan från början sägas, att alla kusliga berät-
telser om dessa sällsamma nattdjur äro rena dikten och
till stor del beroende på medvetet skrävel.

Flädermössen äro till övervägande delen nattdjur, ehuru
det finns arter, som även om dagen företaga kortare flyg-
turer för att få litet motion.

Namnen blodsugare och vampyrer bära de ofta med orätt,
och det finns endast få arter, som beflita sig om detta ohy-
gieniska sätt att skaffa sig näring. Att de även angripa
människor göres ofta gällande, men under mina många re-
sor i de tropiska länderna på båda halvkloten har jag säl-
lan påträffat ett dylikt fall, ehuru jag, företrädesvis i Bra-
silien och Argentina, särskilt lade an på att själv bli ”åder-
låten”. Då det i dessa länder finnes särskilda trakter, där
de blodsugande flädermössen i stora massor förekomma,
lät jag under många nätter mina fötter sticka ut under
moskitnätet för att ge en vampyr tillfälle att tappa ur en
del av mitt blod, men jag fick vänta förgäves, fastän fläder-
mössen fladdrade omkring över hängmattan, som jag låg
1. Kanske smakade mitt blod inte tillräckligt gott eller voro
de kusliga djuren rädda för djurfångaren.

Mina lastdjur fingo ofta avstå sitt blod. En gång iakt-
tog jag, hur en blodsugare sög sig fast vid bröstet på en
mulåsna — mellan frambenen. Med en rent av raffinerad
ömhet, så att den sovande mulåsnan inte kunde känna något,
slog sig blodsugaren ned, och endast en helt obetydlig
svängning på huvudet förrådde dess djävulska förehavande.
Nästan tre minuter höll nattdjuret på att suga, och när
jag märkte, att det hade blivit mätt och tänkte lämna sitt
offer, grep jag det och tog det med in i mitt tält. Omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free