- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
181

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

t. o. m. den skickligaste jägares öga förmår då icke
upptäcka dem. För det mesta utgöras gömställena av
utskjutande buskar.

Endast i sådana trakter, där de få leva ostörda, visa
flodhästarna huvudet över vattenytan. Här bruka de då
tillbringa flera timmar ovanför vattnet och sova i det stekande
solskenet.

Flodhästarna kunna uppehålla sig mycket länge under
vattnet men gå aldrig djupare än fyra meter.

En gång såg jag, hur en flodhästhanne inte simmade utan
lunkade fram på bottnen av det cirka tre meter djupa, klara
vattnet.

Flodhästar, som sova på grund gyttjebotten, bruka
begagna varandra som huvudkuddar, och jag kunde i
samband därmed även några gånger konstatera, att ungarna
inte klättrade upp på de äldre, när dessa lågo och vilade sig.
Antagligen ville väl inte småttingarna utsätta sig för risken
att behöva tjäna som madrass åt någon äldre herre eller
dam. En dylik tonlast skulle klämma ihjäl dem.

Flodhästhannarna föra ofta förbittrade strider och vilja
gärna borra tänderna i nacken på varandra. Detta lyckas
blott sällan, men om det ändå sker, blir såret ohyggligt och
medför ofta motståndarens död.

Vanligen sluta dessa strider utan blodspillan. Lustigt är
det att se, hur djuren försöka trycka varandras huvuden
under vattnet, och en rent av komisk anblick utgör åsynen
av segraren, som grymtande förföljer den flyende
motståndaren, vilken då upphäver ett ömkligt kväkande.

Flodhästar äro för odlade marker stora skadedjur. De
ruinera, förtrampa och tillintetgöra allt som kommer i
deras väg. Sällan förirra de sig dock till bebodda områden,
då de redan för länge sedan insett, att människan är deras
värsta fiende. De draga sig i stället mer och mer tillbaka
till obebyggda trakter.

Att flodhästar även döda människor förekommer inte så
sällan. Även bland dessa djur finns det sådana med dålig
karaktär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free