- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
183

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

segelbara floder stå till förfogande, låter sig dock transporten
verkställas utan svårighet.

Fallgropen — ”the pit” som den kallas av engelsmännen
och ”hopo” av infödingarna — är det enklaste sättet för
fångst av flodhästar. Infödingarna visade mig, hur man
skulle locka respektive driva en fullvuxen flodhäst ned i
gropen.

I sumptrakterna öster om Kilimandjaro och i Naivasha
och Baringosjöarna stötte jag på större hjordar av
flodhästar.

Negrerna berättade sagolika historier om flodhästen, men
gjorde sig städse, såsom primitiva folk pläga, skyldiga till
överdrifter. Man får alltid lov att dra ifrån hälften eller
ännu mer för att endast komma tillnärmelsevis i närheten
av sanningen, om nu historierna över huvud taget inte äro
fullständiga fantasifoster.

En melindihövding pekade på en flera hundra djur
omfattande hjord av getter och kreatur och ville därmed
antyda, att flodhästarna förekommo i sådan mängd 1
vattendragen där i trakten, i de s. k. ”ziwas”, såsom
infödingarna kalla träsken.

Till min förvåning kunde jag under de närmaste
dagarna faktiskt se hjordar, som räknade mellan 80 och 100 djur.

Om flodhästen får vara i fred, kan den endast med
svårighet förlora sitt lugn. Jag har ofta iakttagit, att dessa
kolosser efter avlossandet av det första skottet strax åter
kommit upp till ytan men att de då blivit något försiktigare.
Avfyras ännu ett skott, dyka de åter ned, och nu visar sig
deras slughet. Endast då och då sticka de upp näsborrarna
Över vattenytan för kunna andas men försvinna sedan strax
på nytt. Därefter fly de gärna bort till något lämpligt ställe
i närheten av stranden, där de dyka ned under några
utskjutande buskar eller grenar, och det karakteristiska är
därvid, att de andas nästan ljudlöst, medan deras andning
annars kan höras långa vägar, när de veta sig vara ostörda.

En såsom trovärdig ansedd engelsk jägare talade om för
mig, att han en gång hade iakttagit en flodhästhanne, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free