Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den femte natten ilat bort till sin betesplats, anlades
tre gropar på dess väg, för att djuret säkert skulle kunna
fångas på återvägen.
Det gällde att arbeta raskt och anordna gropar mellan
vissa buskpartier, så att djuret inte skulle vika av varken
åt vänster eller höger.
Mitt folk placerades uppe i träden och försågs med en
del fyrverkeripjäser, som de skulle avfyra, när djuret
befann sig i närheten av gropen. Detonationerna skulle injaga
tjockhudingen skräck och sporra den att skynda på. Därvid
skulle den lämna alla försiktighetsmått åsido och under
vansinnig ångest rusa rakt ned i en av groparna.
Historien är lätt berättad: djurfångaren smider sina
planer, men flodhästen kastar allt över ända.
Min hanne återvände över huvud taget inte
den natten från sin utflykt.
Hur stor besvikelsen i sådana fall än blir, får man inte
tappa modet. Sådant får djurfångaren ofta uppleva, och
inte sällan blir flera dagars eller veckors arbete förgäves.
Man knyter nävarna, säger fula ord och börjar på nytt på
ett annat ställe.
Vart hade nu min hanne tagit vägen? Tvenne utsända
spejare meddelade mig följande afton, att storätaren hade
fortsatt sin väg och uppsökt ett nytt foderställe.
Mellan de båda betesplatserna fanns en liten göl, och där
måste den av mig så ivrigt åstundade hannen ha tillbragt
dagstimmarna.
Jag var säker på att den skulle springa tillbaka till
hjorden. Först på fjärde aftonen återvände den klumpige herrn
hem — men på en omväg.
Förgäves hade jag väntat, och förgäves hade mina
negrer suttit liksom apor uppe i träden.
Nästan en hel veckas arbete hade varit till ingen nytta.
Jag gav emellertid inte tappt utan hoppades, att djuret
någon kväll skulle upprepa sin marsch. Kanske skulle jag
då kunna fånga det redan på bortvägen.
Jag misstog mig ej. Utsända spejare meddelade mig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
