Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter några minuter var jag på ort och ställe och fick
där bevittna någonting ohyggligt.
I det kruttorra gräset låg en kolossal buffel och sparkade
omkring sig med hovarna. Den höll på att försvara sig mot
två stora schabrakhyenor, som hade slitit ut köttstycken
ur dess ena sida och nu åter gingo löst på dödssåren. Även
några vadare hoppade omkring på buffelns kropp och
hackade med sina vassa näbbar i dess gräsliga sår.
Ett skott skrämde bort rövarna, och himlen nästan
förmörkades av gamarnas uppflaxande skara.
Jag gick fram till den våldsamt sparkande buffeln, satte
geväret för pannan på den och gjorde slut på dess kval.
Vid undersökningen av det döda djuret visade det sig,
att det hade träffats av en kula i ryggraden. Då kotorna inte
blivit krossade utan endast avskalade, hade det varit
möjligt för det skadade djuret att fly. Det arma kräket måste
ha lidit i flera dagar, innan det äntligen föll ihop.
Hyenorna och de andra likätarna hade inte tålamod nog att vänta,
tills detta offer för en dålig skytt dog, utan började äta av
det värnlösa djuret, medan det ännu befann sig vid liv.
En vecka senare träffade jag de tappra nimroderna, och
av deras redogörelser kunde jag räkna ut att den stackars
buffeln blivit skjuten redan för sex dagar sedan.
Sådana tragedier utspelas ofta i vildmarken.
Skyttar med nerver av stål och säker hand äro sällsynta.
Även den bäste skytt gripes ofta vid åsynen av
villebrådet av en sorts jaktångest och kan då ej längre behärska
vare sig öga eller hand. Detta är orsaken till mången god
jägares misslyckade skott. Det fordras ovillkorligen, att
jägaren skjuter in vart och ett av sina gevär ordentligt,
innan han tar dem med sig ut på jakt.
Noshörningen är i skadeskjutet tillstånd ett ytterst farligt
djur, och mången jägare har med livet måst plikta för sin
nervositet och sin osäkerhet i konsten att sikta rätt.
Även om denna sega tjockhuding blivit träffad, måhända
t. o. m. på ett vitalt ställe, betyder detta ännu ej på länge
djurets död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
