Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodspillan. Huden är oerhört tjock, elastisk och
motståndskraftig.
Lustigt är det att åse ett sådant slagsmål mellan två
hannar eller honor. Såsom högljudda snarkningar låter deras
brummande, sedan kväka och grymta de, och emellanåt kan
man även få höra höga skrik samt ett mäktigt rytande
liksom av ett lejon. Huvudet hålla stridskämparna djupt
sänkt, vilket har sin särskilda orsak: det enda lätt sårbara
stället är nämligen halsen. Där är huden mjuk och tunn.
Detta ställe gäller det att skydda, ty om motståndarens
horn tränger in där, kan såret medföra döden.
Med de mäktiga, klumpiga huvudena sänkta rusa
kolosserna mot varandra. Man hör ett knakande och brakande
och tror, att de krossat benen på varandra, men något
sådant sker ej.
Ofta tillfoga dock de rasande djuren varandra ohyggliga
sår på kroppen.
Jag gick en gång fram till en hona, vars strid jag hade
iakttagit, och vilken föll ihop på grund av ett svårt sår, och
fann därvid, att såret, som befann sig i vänstra sidan av
buken, var omkring 70 cm. långt.
Motståndaren hade ränt sitt horn i det stupade djurets
buk strax framför vänstra bakbenet; det hade trängt in
mer än 20 cm och slitit upp buken.
Dylika sår äro emellertid sällsynta, då huden genom sin
elasticitet är alltför motståndskraftig och kan tänjas ut
mycket långt på grund av sina rynkor.
Stridande noshörningar besitta en ovanlig uthållighet.
Jag åsåg en gång en kamp, som varade i över sex
timmar. Trots duellens oändliga längd och hårdnackenhet
uppvisade de båda hannarna endast obetydliga skråmor i huden.
Det har bevisligen förekommit, att stridande
noshörningar ofta bitit öronen av varandra. Två gånger har jag
sett sådana djur med stympade öron. Ett av dem fångade
jag och kunde noga konstatera, att två tredjedelar av ena
örat voro avbitna.
Jägare berätta om strider mellan noshörningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
