- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
214

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de täta, otäcka törnbuskarna och slutligen tvingades att
uppge jakten utan att ha fått något byte.

Den indiska elefanten vandrar inte särskilt mycket
omkring, beroende på att den yppiga vegetationen gör det
möjligt för den att på ett mycket begränsat område ständigt
finna stor tillgång på foder.

Under regntiden och de därpå följande veckorna
kommer den afrikanska elefanten ned i dalarna och stannar
sedan kvar på slättlandet. De äldre hannarna bilda alltid en
särskild grupp eller uppträda ensamma, långt borta från
honorna. Ett undantag härutinnan utgör parningstiden, då
man ofta ser honorna tillsammans med yngre och äldre
hannar och även kan få bevittna hannarnas förskräckliga
strider om sin utkorade.

En enda gång blev det mig förunnat att åse en sådan
kamp.

Två afrikanska hannar hade råkat i slagsmål. På långt
avstånd stodo honor, kalvar, halvvuxna elefanter och de
övriga hannarna.

De båda kolosserna rände emot varandra. Jorden och mitt
eget hjärta bävade, när dessa giganter stredo om makten.

Gång på gång kastade sig de båda tjockhudingarna mot
varandra; var och en bemödade sig att avgå med segern.
Jag hörde, hur det knakade i betarna, när de brakade ihop.
Med snabeln piskade de varandra, och sanden upprördes i
stora moln.

När de för en stund släppte sitt tag, frustade de häftigt
och rände sedan med smattrande trumpeter på nytt mot
varandra.

I samma ögonblick instämde de på avstånd stående
åskådarna i konserten. Jag såg, hur många av de utomstående
hannarna blevo upprörda men likväl höllo sig borta från
stridsplatsen.

Allt hetsigare och hetsigare blev striden, tills den större
av hannarna slutligen segnade ned på knä. Motståndaren
stötte in sina betar under skulderbladen på honom och
kastade honom på sida, men — och aldrig hade jag trott jätten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free