- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
218

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i vägen för oss, måste vi röja dem åt sidan och funno då,
att under dem dolde sig liken av ett par elefanter. Det ena
av dem bestod endast av benrester; på det andra sutto ännu
hud- och köttrester kvar. På flera dagsresors avstånd från
all kultur och mänskliga boningar hade dessa båda
tjockhudingar dragit sig tillbaka och funnit en lugn plats att
dö på.

Otvivelaktigt är att elefanter i frihet behärskas av en
oerhört stor leklust. Att de uppnå en ålder av minst 200
år kan med bestämdhet antagas.

I Bangkok visades mig år 1900 en elefant, som bevisligen
varit i fångenskap i 130 år och redan såsom helt ung, i
2 5-årsåldern, kommit till hovet.

För fem år sedan erfor jag, att djuret ännu levde och
mådde utmärkt.

Det ifrågavarande exemplaret är nu drygt 180 år.

Måhända uppnå elefanterna en ännu högre ålder, ehuru
det är svårt att med bestämdhet yttra sig därom.
Säkerligen finns det långt inne i de otillgängliga urskogarna och
djunglerna både elefantgubbar och -gummor, som närma
sig sitt trehundrade levnadsår.

Elefanthjordar ute i vildmarken göra på den åskådare,
som för första gången ser något sådant, ett oerhört starkt
intryck.

Detta gäller redan det enstaka djuret.

Ingen bild eller film förmår återge detta intryck.

Överväldigad står man inför en sådan syn och erfar sin
egen ringhet.

Ofrivilligt gå tankarna tillbaka till gångna årtusenden,
och man tycker sig i andanom se urskogarnas och
stäppernas jättemammutar.

Det är en ohjälplig skam för kulturen, att man är i färd
med att icke blott för elfenbenets skull utan även på grund
av ett dilettantmässigt jaktraseri utrota dessa djurvärldens
praktexemplar. Visserligen ha stränga förbud i detta
avseende utfärdats, men de hjälpa inte.

Alltför stort är det område, där dessa tjockhudingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free