- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
219

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vistas och alltför obetydliga de straff, som utmätas för
överträdelse av fridlysningslagarna.

Det skall visserligen medges, att elefanthjordarna förmå
åstadkomma stor skada på odlade marker, men de flesta
av dessa kloka djur ha sedan årtionden på grund av
jägarnas hetsjakter dragit sig tillbaka till sådana trakter, som
ligga fjärran från alla människoboningar; endast sällan
händer det, att de förirra sig in på odlade områden.

Att elefanter anställa förödelse av ren illvilja är inte
sant. Säkerligen är detta ett utslag av deras lekbehov.

Varför har ännu ingen kommit på den tanken att
föreslå, att alla hundar böra dödas, därför att de i sin
ungdomliga leklust slita sönder strumpor, tofflor och andra saker?

Man måste under flera dagar förfölja och iakttaga en
elefanthjord för att inse, att de utomordentligt kloka
djuren, sedan de ätit sig mätta, söka skaffa sig motion. Att
enbart marschera är inte tillräckligt för dem. De vilja rasa
ut på olika sätt, och då förutom de klumpiga framfötterna
även den smidiga, till allting användbara snabeln och
betarna måste ha sysselsättning, kan man inte gärna begära
av dessa kolosser, att de skola gå ömhänt till väga med
de föremål de begagna som leksaker.

När en elefanthjord går och betar, kan man ofta se, att
den inte fördärvar någonting. Varje grässtrå, varje blad,
varje kvist och likaledes barken av de unga träden föres
helt och hållet till sin bestämmelseort. Medan elefanterna
fullständigt förtära grönfodret, tugga de omsorgsfullt
barken men spotta sedan ut de urtuggade fibrerna. Trädens
bark innehåller förutom vitaminer även sådana ämnen, som
elefanten behöver för sin matsmältning.

På betesplatsen slita de upp träden med rötterna endast
om de blad och grenar, som de kunna nå, äro alltför
förtorkade. Topparna äro däremot ofta färska och gröna, och
det är därför som trädet ryckes upp ur marken.

Jag har passerat platser, som strax förut blivit avbetade
av en elefanthjord, och därvid kunnat konstatera, att rubb.
och stubb av allt ätbart förtärts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free